Arkiv för taggen: velomobil

Med velomobil mot framtiden

Han har skrämt en cyklist, blir ofta fotograferad och har fått bättre kondition och starkare ben. Eric Zinn är en av Göteborgsregionens första velomobilcyklister.

Under reseutmaningen i april fick vi kontakt med Eric Zinn, som då var på god väg att bli en av Göteborgsregionens första velomobilägare. Och då undrar vi givetvis hur en sådan fungerar, vilka risker som finns, vad andra trafikanter tycker, var får han cykla och så vidare. Här berättar han själv:

Jag har kört velomobil i en dryg månad nu, men det har varit allt annat än drygt. På denna tiden har jag cyklat över 100 mil utan att ha någon vidare tidigare cykelerfarenhet att stoltsera med. Någon gång har jag cyklat sträckan Kungälv–Göteborg med min hybrid (aldrig bägge vägar på samma dag), men inte upplevt det som något nöje, framförallt på grund av smärtan jag får i vänster armbåge. Nu kan jag cykla fram och tillbaka flera gånger i veckan, rätt fantastiskt tycker jag.

Jag köpte min velomobil för att jag känner att jag ”förlorar” så mycket tid på att pendla till mitt jobb på Göteborg Energi som ligger vid Ullevi. En timme dörr till dörr med bussen och anslutande promenader, om allt går som det är tänkt. Ofta kom jag hem rätt sömnig efter tiden på bussen. Nu när har vi fått vårt andra barn har mina möjligheter att träna på kvällarna helt försvunnit för ett okänt antal år framöver. När jag letade efter något som skulle passa dessa bägge förutsättningar verkade velomobilen kunna vara lösningen!

De första resorna var förstås lite skakiga. Hur fort vågar jag cykla här? Syns jag i den här korsningen? Vågar jag cykla om den här personen här? Det har varit några mindre incidenter. Som gången jag trodde jag hade framförvarandes uppmärksamhet men hon skrek till när jag passerade henne på vad jag ansåg var ett säkert avstånd. Vi pratades vid efteråt och jag bad om ursäkt för att jag skrämdes. Jag är också ett tacksamt mål för ungdomar med nya körkort som vill visa sig styva i korken för polarna. (Jag var säkert inte bättre själv i den åldern och what goes around, comes around.) Men eftersom jag kör väldigt rutinmässigt på samma vägar vet jag nu var riskzonerna är. Som vid rondellen på bortre sidan Jordfallsbron där jag tutar i en blind korsning för att väcka sömniga cyklister på andra sidan. Jag har också flyttat ut till bilvägen när det är trångt på cykelbanan (vilket är helt lagligt för alla cyklister att göra). Som till exempel mellan Marieholmsgatan och Ånäsmotet.

Med snabbt stigande kondition och benmuskler är jag nu ofta uppe i 40–50 km/h på raksträckorna mellan Kungälv och Göteborg – vilket nöje det är! Min restid från parkering till parkering (24 km) är nu nere på 55 minuter och jag siktar på 45 minuter som mål. Till detta tillkommer lite praktiska moment plus dusch. Sammantaget ”förlorar” jag kanske en kvart per enkel väg i dagsläget jämfört med bussen. I gengäld vinner jag nästan två timmars konditionsträning och ett stort leende på läpparna följer med mig hela dagen.

En delförklaring till leendet är förstås all uppmärksamhet jag väcker. Jag anade att detta kunde skapa en del nyfikenhet, men jag känner mig som Mick Jagger i en Ferrari när jag åker omkring. Det är galet ibland! Bilar kör om mig för att sedan stanna, chauffören hoppar ut för att försöka fånga mig med kameran. Andra släpper ratten för att göra samma sak medans de kör! Folk pekar, fotar, vinkar, hejar – är detta samma känsla som för löparna i Göteborgsvarvet?

Uppmärksamheten hör intimt samman med att velomobilen är något nytt i trafiksystemet. Men det är sällan nyheter välkomnas av alla. Jag försöker möta det med stor öppenhet, ödmjukhet och försiktighet.

Bilder och erfarenheter från mina resor hittar du på velo-city.se.

/Eric Zinn, velomobilcyklist

Dela:
MENY