Arkiv för taggen: vad lovar du?

Vägen mot Klimatsamling

I november förra året trotsade 4 000 göteborgarna kyla, regn och vind – för klimatets skull! Ulrika Wilhelmsson är en av initiativtagarna till Klimatsamling. Här tar hon med oss på resan från idé till demonstration och med in i framtiden.

När jag en lördag i januari 2015 var på väg till det öppna ”klimat-visionsmötet” som Naturskyddsföreningen och Jordens Vänner bjudit in till, måste jag erkänna att jag kände en viss nervositet. Skulle det enbart komma den handfull människor som alltid kom på liknande möten eller skulle vi bli något fler? Döm om min förvåning och lättnad när jag öppnade dörren och såg att det faktiskt samlats säkert ett 30-tal engagerade Göteborgare, vilket i dessa sammanhang är otroligt bra.

Syftet med mötet var bolla idéer om hur vi tillsammans skulle kunna belysa klimatfrågan under 2015, framför allt inför klimattoppmötet i Paris i december samma år. Och att där ge makthavare styrkan att våga fatta hållbara beslut.

Vi hade alla Peoples Climate March i september 2014, som samlade runt 400 000 personer i New York, färskt i minnet. Under mötet bestämde vi att vi kanske skulle våga oss på något liknande inför Parismötet. Vi ville samla alla i Göteborgsområdet som oroade sig för klimatet och skapa en stark opinion för en hållbar klimatpolitik. Varför inte försöka samla fler än några hundra? Varför inte satsa stort? Kan vi bli 10 000? I november? I Göteborg?

Nätverket Klimatsamling föddes och organisatörerna för Peoples Climate March gick ungefär samtidigt ut med en global uppmaning att arrangera manifestationer den 29/11.

Vad är Klimatsamling?

Ganska överraskande tog det rejält lång tid att komma överens om vad Klimatsamling stod för. Vad ville vi egentligen och hur skulle det formuleras? Ska vi begränsa vem och vilka som får stödja oss?

Initialt var vi bara några få personer som arbetade med detta. Trots att klimatfrågan förenade oss visade det sig att var och en hade olika målbilder och budskap som man ville föra fram. Det var oerhört nyttiga diskussioner då denna lilla grupp på sätt och vis representerade ett tvärsnitt av hela samhället.

Till slut kom vi överens. Vårt budskap skulle gälla ALLA, inte bara de redan övertygade, inte bara de insiktsfulla. Ung, gammal, svart, vit, fattig, rik, höger, vänster – vi ville att alla skulle känna sig bekväma att ställa sig bakom vårt budskap. Vi enades om en visionsbild; att nå så långt utanför de ”frälstas” mur som bara var möjligt och samla 10 000 personer som alla anser att klimatfrågan är en fråga som snarare förenar, än splittrar.

För att nå denna vision skrev vi ett upprop:

* Klimathotet är verkligt och överhängande
* Det görs för lite
* Problemet är globalt
* Ekonomi och ekologi sitter i samma båt
* Det goda livet är klimatsmart

Den enda begränsning vi bestämde var att utesluta politiska partiers stöd.

Hur sjutton ska vi nå vår vision?

Men hur ska vi, denna lilla grupp, lyckas samla 10 000 Göteborgare, att manifestera för något så osexigt och komplext som klimatfrågan? Hur gör vi något som så många innan oss har misslyckats med? Hur ska vi tvätta bort den något töntiga miljömuppsstämpeln? Vad sänder det för budskap till de som bestämmer om vi bara blir några få i tåget = INGEN BRYR SIG?

Jag kände ett enormt ansvar där det sistnämnda under inga omständigheter fick hända.

Vi identifierade områden vi trodde borde angripas. Vi behövde en budget och pengar. Vi behövde starta kommunikation på sociala medier och en hemsida. Vi behövde stödjare, synas på stan och i alla tänkbara medier. Vi önskade kända talespersoner. Vi behövde fler som aktivt hjälpte oss. Vi behövde en scen, PA-utrustning, talare och artister, polistillstånd och demonstrationsvakter.

Vi behövde vackert väder!

Något vi kallt räknade med var att medias bevakning av klimatfrågan skulle öka i omfattning ju närmare toppmötet i Paris vi kom. Och att vi därmed kunde åka lite snålskjuts i nyhetsflödet.

Mödosamt arbete

Vi delade upp att göra-listan i ansvarsområden. Då vi var en allt annat än homogen grupp hade vi inga problem att identifiera vem som skulle ansvara för vad. Därefter satte arbetet igång. Så här i efterhand skulle jag nog säga att det var ett organiserat kaos, där alla lite som yra höns arbetade intensivt inom respektive område. Jag vet inte hur många timmar som lades på möten, telefonsamtal och, i alla fall från min sida, evinnerliga försök att få stödjare.

Så småningom dök det upp allt fler som ville hjälpa till. Egna initiativ togs för att synas på stan. En oändlig mängd flyers delades ut. Organisationer, föreningar, företag och trossamfund började smått ställa sig bakom vårt upprop och alla hjälpte aktivt till att uppmana medlemmar och anställda att delta den 29:e. Media började få upp ögonen för att något var i görning och vi blev till och med kontaktade för att ge intervjuer.

Vi arbetade med manifestationen i ett knappt år. Den sista månaden var de flesta av oss helt slutkörda, lättirriterade, griniga och nervösa. Tänk om-tankar dök ideligen upp. Tänk om ingen kommer. Tänk om det blir storm. Tänk om det blir fiasko.

Resultatet

Kvällen innan hade jag och min familj glöggfest för våra grannar. Då ringer de som skulle sätta upp scenen på Götaplatsen:

– Du, vi har sett väderprognosen och det ska blåsa 12m/s och då kan vi inte sätta upp scenen.

Nähä …

Tillsammans med Marcus ansvarade jag för Götaplatsen, scen, talare och artister. Jag hade kokat kaffe till alla och hade varm alkoholfri glögg. Jag drämde termosarna i (el)bildörren och de gick i tusen bitar.

Marcus stod på Götaplatsen och talade med scenkillarna när jag kom dit. Något hade gått sönder och vi kunde bara utnyttja en liten del av scenen.

När det en timme innan start började vräka ner – regn och hagel om vart annat – kände jag att mycket mer kan nog inte gå fel denna dag.

Men trots bedrövligt väder, alla små olyckor på vägen och att mediebevakningen av klimatfrågan kom av sig på grund av terrordåd i Paris blev Göteborgs manifestation, utifrån befolkningsmängd, en av de största i världen! Polisen sa att drygt 4 000 gick i tåget. Hur stor genomslagskraft detta gav kan vi endast spekulera i. Men världens länder enades ju faktiskt i Paris och – bara för att jag vill och kan – jag tänker att vi alla hade en liten liten del i det avtalet.

Klimatsamling som nätverk lever vidare. Nya arbetsgrupper har bildats och ett projekt – en klimatdemonstration i centrala Göteborg varje månad – har redan dragit igång.

Mina funderingar

Är jag då nöjd med resultatet?

Vet ni vad, just nu, i denna sekund, är vi mitt inne i det sjätte stadiet av utrotning. Senast var när dinosaurierna försvann. Just nu, i denna sekund, bombarderas våra hav med energi motsvarande 240 Hiroshima bomber/minut. Just nu, i denna sekund, dör det fler människor på grund av föroreningar än vad något terroristdåd har orsakat. Just nu, i denna sekund, är det fler människor på flykt, delvis på grund av klimatförändringar, än någonsin tidigare.

Så, nej, jag är inte nöjd. I min värld skulle ALLA vara ute och manifestera för mänsklighetens fortlevnad.

/Ulrika Wilhelmsson, en av initiativtagarna till Klimatsamling

Dela:

Ändra dina vanor på Världsmiljödagen

Ändra dina vanor. Det är Ban Ki-moons uppmaning i dag, på Världsmiljödagen.

Världsmiljödagen firas 5 juni varje år sedan FN instiftade den på FN:s miljökonferens i Stockholm 1972, och varje år har ett tema. Årets är Kick your habit ­– Ändra dina vanor.

Så här skriver FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon på unric.org:

”Vi bränner kol som fossilt bränsle. I tropikerna fälls också stora skogsområden för trävaru- och papperstillverkning, för att bli odlingsmark och betesmark för boskap samt i allt högra grad för plantager för att producera biobränslen. Detta bevisar ytterligare hur vårt kolberoende både släpper ut enorma mängder koldioxid och förstör de värdefulla tillgångar vi har som kan uppta utsläppen, vilket dessutom bidrar till klimatförändringarna.
De miljömässiga, ekonomiska och politiska följderna av klimatförändringarna är omfattande. Ekosystemen, allt från berg och hav till polerna och tropikerna – förändras i snabb takt. Lågt liggande städer riskerar att översvämmas, fruktsam odlingsmark blir öken och väderförändingarna blir allt svårare att förutse.
Vi kommer alla att betala ett pris. De fattiga kommer att drabbas hårdast av väderrelaterade katastrofer och av stigande livsmedelspriser. Men även rika stater står inför en möjlig ekonomisk lågkonjunktur och ökade konflikter på grund av färre resurser. För att minska klimatförändringarna, utrota fattigdomen och nå ekonomisk och politisk stabilitet måste göra oss av med vårt beroende av kol. Kick the habit – ändra dina vanor – är temat för årets Världsmiljödag. Kampanjen lyfter fram omfattningen av vårt kolberoende och pekar på hur vi kan ändra på våra vanor.”

Bland våra utmaningar finns mängder med möjligheter för dig att ändra dina vanor.

Vad lovar du?

Foto: Michel Gunther/WWF

Dela:
MENY