Arkiv för taggen: hela staden socialt hållbar

Rörelse skapar god hälsa och bättre livsvillkor

Visste du att skillnaden på den förväntade medellivslängden mellan Göteborgs stadsdelar skiljer upp till nio år? Stadsdelar som ligger mindre än två mil ifrån varandra. Google maps säger att det tar 25 minuter att köra från Östra Göteborg till Västra Göteborg. 25 minuter, och nio år i förväntad livslängd.

Rapporten ”Skillnader i livsvillkor och hälsa i Göteborg , 2014″. visar att klyftorna mellan de som har det bra, och de som har det sämre, ökar i Göteborg. Samtidigt ökar segregationen, och grupperingar, exkludering och social utsatthet vandrar från generation till generation.

Ur ett folkhälsoperspektiv påverkar detta invånarna redan där de ligger i magen, och vi ser tydliga hälsoskillnader mellan olika områden i tidig ålder. Dödlighet och fysisk ohälsa är 30 procent vanligare för barn som lever under svåra ekonomiska och sociala villkor, medan motsvarande siffra för psykisk ohälsa ligger på skyhöga 80 procent. I rapporten går det att läsa: ”Det är naturligt med skillnader i ett samhälle och det är i sig inget problem. Men när de blir för stora och när livsvillkoren blir strukturellt orättvisa ökar risken för social oro och otrygghet. Även sammanhållningen och allas hälsa blir sämre. “

Street Games skapar en aktiv hållbar livsstil för alla

Hur kan idrotten vända balansen åt rätt håll? Statistik visar att i socialt utsatta områden är det mycket lägre chans att människor hittar till idrottsföreningarna. Därför måste föreningarna hitta till människorna! I sommar, så som tidigare år, kommer Street Games i samarbete med lokala idrottsföreningar ut i stadsdelarna för att skapa rörelsefeber, och vi gör det med lekar, tävlingar och aktiviteter där alla är välkomna, gammal som ung, flicka som pojke. Det viktigaste är att du vill vara med och röra på dig, på dina villkor.

Idrott och fysisk aktivitet är en samhällskatalysator som förbättrar den fysiska hälsan, men även sammanhållningen och den psykiska hälsan. Följ med, rör på dig, och sprid den positiva vågen som kommer att ändra de skrämmande klyftorna och istället skapa ett hälsosamt samhälle för alla: oavsett om du bor 20 minuter åt väst, eller öst.

 Under sommaren hålls Street Games i sju olika stadsdelar i Göteborg. Bjud in och ta med alla du känner för i sommar ska det skapas rörelseenergi i staden. Datum och platser hittar du på www.streetgames.se

/Chiaco Aslani, idrottskonsulent

Västra Götalands Idrottsförbund & SISU Idrottsutbildarna Västra Götaland

Foto:Klas Eriksson/Göteborgs Stad

 

 

 

Dela:

Att ta ett hållbarhetsgrepp på konsumtionen

Det är svårt att argumentera för att själva köpandet av varor som produceras av eller med hjälp av jordens resurser skulle kunna gynna en ekologiskt hållbar utveckling. Eller att påstå att konsumtionen i sig skulle lösa något övergripande socialt problem i rika länder som Sverige. Lika svårt har jag att se hur den ständigt ökande konsumtionen skulle bidra till en hållbar och stabil ekonomi snarare än tvärtom. Så vad beror det på att vi hela tiden köper mer? Finns det andra sätt att se på konsumtion och tillväxt än hur det ofta möter oss? Forskarna som tagit sig an paradoxen hållbar konsumtion är många.

Ekonomisk tillväxt har historiskt sett varit något som kan kopplas till välstånd, lycka och samhällens framfart. Men i rika västländer som Sverige har tillväxten spelat ut sin roll, den där kurvan som visar sambandet har liksom planat ut. Samtidigt som överflödssamhällena blir rikare, har en rad sociala problem ökat i stället för tvärtom. I boken Jämlikhetsanden skriver författarna, forskarna Richard Wilkinson och Kate Pickett, att ”Kontrasten mellan materiell framgång och socialt misslyckande i många rika länder är en viktig vägvisare. Den låter förstå att om vi ska uppnå ytterligare förbättringar av verklig livskvalitet krävs en förskjutning av vår uppmärksamhet från materiell standard och ekonomisk tillväxt till metoder som gynnar psykiskt och socialt välbefinnande i hela samhället.” Paradoxen är tydlig även i kopplingen till miljön. Tim Jackson är hållbarhetsforskare och skriver i sin bok Välfärd utan tillväxt att ”Tillväxtens dilemma har rent ut sagt fångat oss mellan önskan om att upprätthålla ekonomisk stabilitet och behovet av att inte överskrida ekologins gränser. Alltså ju mer ekonomin växer – desto större blir miljöpåverkan.”

Vi kan relatera konsumtion till identitet, eller kanske snarare identitetsuttryck. Det är lätt för oss att uttrycka både känslor och personlighet genom att konsumera. Göteborgsforskaren Cecilia Solér från Handelshögskolan pratar om att många av oss tänker att vi är vad vi köper. I en artikel i Göteborgs-Posten säger Cecilia ”Att kläder är identitetsskapande är en konsumtionsteori som jag vill problematisera och ifrågasätta. Man är inte det man har på sig. Det är att blanda ihop existentiella frågor med materiella. Man tar på sig något för att man tycker det är fint. Plagget speglar möjligen din uppfattning om vad du tycker är snyggt. Du är fortfarande någon, även när du tar av dig din cardigan – eller hur?” Vi kan köpa oss uttryck som visar vår livsstil, hälsa, intressen eller tillhörighet. Och det är starka krafter som styr oss till att konsumera utifrån existentiella skäl, det finns en vara för varje mänskligt behov oavsett om det är existentiellt, socialt eller materiellt. Men att den överkonsumtionen skulle vara svaret på något annat behov än det materiella är bara ytterligare en paradox.

Vi lockas alltså till att uttrycka vilka vi är med hjälp av konsumtion, men vi kan också ställa oss frågan vilka vi är som konsumenter. Finns det något ansvar kopplat till min roll som ”konsument”? Och vad finns det för andra vägar än identitetskonsumtionen? Att kunna se bortom oss själva som individer är en återkommande tema när vi diskuterar hållbarhet ur både social, ekologisk och ekonomiskt perspektiv. Josefin Wangel, forskare vid KTH, menar att vi måste sluta se oss själva som bara konsumenter och även börja se oss som medborgare. Genom att göra det kan vi se oss själva som en del av en samhällelig gemenskap och lättare prata om både individens frihet och ansvar. En konsument relateras till behov och tillfredställelse, utbud och varor, förverkligande och positionerande. En medborgare behöver kopplas till fler värden som ansvar, rättigheter och skyldigheter, gemensam och samhörighet. Medborgarskapet som identitet i sig innebär ju att vara en del av något, och om vi lyckas identifiera oss själva utifrån det perspektivet kanske inte behovet att köpa sig till samhörighet känns lika starkt. Men igen, det är starka krafter som påverkar oss. Konstant tilltalas vi i egenskap av individ och konsument, och värden och nyttor som är kopplat till den egna personen förstärks. När det handlar om status, konkurrens och att få ut så mycket av så lite som möjligt blir det lätt att vi glömmer bort sånt som att samarbeta och dela med oss. Att tilltalas som konsument i stället för medborgare förstärker alltså de faktorer som behöver förändras för en hållbar utveckling, menar Wangel.

Konsumentmakten då, hur funkar den? Oksana Mont forskar på Lunds Universitet och pekar på de många hinder som finns för den enskilde individen att byta till en hållbar livsstil. I dag är det mest bekväma och billigaste valet alldeles för ofta en katastrof för både miljön och människors arbetsvillkor. Oksanas slutsatser är att det visserligen behövs insatser från enskilda individer men framför allt politiska satsningar i teknik, infrastruktur och ekonomisk reglerig. De ohållbara valen behöver vara svåra – varför ska det ens finnas mat med gifter i om vi tänker efter? Hur kan det gå att köpa en billig pryl eller tröja som på andra sidan produktionskedjan genererar både förtryck och omänskliga arbetsförhållanden? Trots att vi påverkas av starka ohållbara strukturer som vi bekvämt kan falla in i, går det att tänka till och göra ett val även fast det vara lite krångligare och kosta lite mer.

Både perspektiven och paradoxerna är många när det handlar hållbarhet och konsumtion. För att minska avtrycket, både ekologiskt och socialt, är det är tydligt att det inte räcker att det ställs krav på en del i kedjan. Vi behöver ändra våra mönster och föreställningar om tillväxt hos oss som individer, hos marknaden, i politiken, i produktionen och hos oss som gemenskap. Tydligt är att vi i samma mening som konsumtion inte bara behöver prata om tillväxt, självförverkligande och marknad. Det går också att relatera till medborgerligt ansvar, ställningstagande och som vanligt; rättvisa.­­­

/Helena Nymark, social resursförvaltning

Lästips

Böcker:
”Jämlikhetsanden – därför är mer jämlika samhällen nästan alltid bättre samhällen” av Richard Wilkinson, Kate Pickett 2010
”Välfärd utan tillväxt – så skapar vi ett hållbart samhälle” av Tim Jackson 2011

Länkar:
De superrika avsnitt 2 (finns att se en vecka till) – Dokument utifrån i två delar på Sveriges Television
Googla Thomas Piketty – du kanske såg honom i Skavlan härom månaden?

Dela:

Alla kan odla – det behövs bara ett frö

Redan som barn har de flesta av oss har någon sorts relation till odling. Och även de som inte har det kan vara med på lika villkor. I flera av våra Göteborgsskolor arbetar lärare, pedagoger och rektorer med pedagogiska odlingsträdgårdar där barnen själva sätter agendan. Det är ett av alla initiativ som både stärker stadens sociala utveckling och ekologiska hållbarhet.

– Utomhus finns så många olika sorters uppgifter att alla kan hitta en aktivitet som passar. Det behövs bara ett frö för att få en upplevelse, för att skapa engagemang.

Så säger Emma Naqvi, projektledare för Pedagogiska odlingar som tillsammans med projektsamordnaren Malin Andersson arbetar med att främja skolodling och utomhuspedagogik. Emma Naqvi är i grunden socionom och diplomerad trädgårdsterapeut. För henne blir odling ett självklart verktyg för inkludering, socialisering och ökad gemenskap i barngrupper. En grundtanke med modellen är att barnen inkluderas i precis hela processen. Det är barnen som bestämmer vad som ska odlas, och de dokumenterar och utvärderar.

Här i filmen berättar barnen själva!

– Det är inte svårt att få barnen engagerade, det är snarare frågan om hur vi förvaltar deras engagemang. Det är viktigt att vi från början vet vad som är genomförbart så att vi verkligen kan ledas av barnens delaktighet. Vi vill inte skapa en falsk delaktighet hos barnen. Planering är det viktigaste för oss som arbetar med modellen.

Det finns flera metoder som lärarna använder med barnen genom projektet. Ett exempel som kan användas i början av ett odlingsprojekt är att undersöka vilka associationer och känslor det finns för odling i klassen. Alla barnen får rita av sin egen siluett på asfalten och sen fylla i olika fält med vad de associerar till och känner om odling. Det kan vara både positivt och negativt, det viktigaste är att barnen tillsammans funderar, förmedlar och lyssnar på varandras tankar.

Det är viktigt att alla i projektet vet vad som ska hända med exempelvis bären, plantorna eller grönsakerna. Om barnen har varit med i hela processen har det ofta skapats en känsla av att man gör något viktigt tillsammans. Det finns en stor respekt för att inte förstöra eller sabotera. Vissa klasser har skördefest och andra barn har en redovisning av sina plantor och hur de vuxit. Det har också genomförts barnledda guider bland odlingarna där besökarna fått följa odlingsutvecklingen med hjälp av QR-koder under presentationen.

Många pedagoger som använt modellen har sett att barn med koncentrationssvårigheter har kunnat öka sin koncentrationsförmåga tack vare att de får vara utomhus bland odlingarna. I utomhusmiljön blir det naturligt att röra sig och arbeta med händerna samtidigt som man lyssnar, så barnen har kunnat vara med och fokusera långa stunder.

– Det blir också ett annat, lite friare samtal utomhus, säger Emma. Det brukar dyka upp andra frågor som man kan prata om i teman. Barnen kan till exempel sätta potatis som associeras till en knopp, som sen associeras till en ros. Då kan vi börja prata om varför det blir en knopp, och var den kommer ifrån. Det kan nästan bli filosofiska samtal med barnen. Hela tiden finns fokus på det pågående samtalet och vilka reflektioner barnen får. Barnen tar in kunskap men hela tiden får de vara uttrycksfulla och skapa själva. Alla kan odla, det behövs bara ett frö. Sen kan vi nästan se hur barnen växer i takt med plantorna.

/Helena Nymark, Social resursförvaltning

Lästips

Pedagogiska odlingar började som ett projekt utifrån ett politiskt uppdrag, men är nu en fast verksamhet inom Miljöförvaltningen i Göteborgs Stad. Här kan du läsa mer om pedagogiska odlingsträdgårdar i Göteborg i slutrapporten: Pedagogiska odlingsträdgårdar (PDF)

 

Dela:

En hållbar stad har rättvisa grönområden

Att ekologisk och social hållbarhet är tätt sammanlänkade har vi konstaterat, till exempel i inlägget Hållbarhet är jämlikhet. Gröna miljöer har god påverkan på vår hälsa, men för god påverkan på stadens hälsa behöver de också vara rättvisa.

Forskning inom både samhällsplanering och folkhälsa har visat att det finns en stark koppling mellan hur vi mår och vår geografiska närhet till grönområden. Alltså hur långt vi har till till exempel trädgård, park, idrottsplats eller skog. Platserna är viktiga för upplevelsen av rofylldhet, en känsla av avskildhet, för lekmiljö, för kulturhistoria eller kunna skapa folkliv och fest. Ett väl omhändertaget grönområde kan också vara en viktig mötesplats och identitetsskapande för ett område eller stad. Det vet vi många exempel på som Central park i New York, Hyde Park i London eller några av våra egna viktiga mötesplatser som Plikta i Slottsskogen, vid picknick-sjön i Svarte Mosse och motionsslingorna i Skatås. Det är också lätt att förstå att grönområden och lekplatser är bra för barnen. Vistelsen kan kopplas till lärande, bättre motorik och fysisk aktivitet. Barn som har tillgång till gröna miljöer som är varierande och rymliga är mer fysiskt aktiva och har bättre koncentrationsförmåga. Omhändertagna grönområden uppmuntrar barn (och kanske även vuxna) till att anknyta, reflektera och ta till sig världen som den ter sig utomhus.

Hälsofördelarna för oss att vistas i gröna miljöer är alltså många, men precis som när vi pratar om mycket annat när det gäller hållbarhet är det viktigt att lägga på rättvisefiltret. Hälsa är en rättvisefråga och i det här sammanhanget handlar det mycket om tillgång. Vem har tillgång till hälsofrämjande miljöer? I en hållbar och jämlik stad finnas möjlighet att lätt ta sig till ett grönområde oavsett var du bor, hur du bor, hur din kropp ser ut eller hur mycket pengar du har. Tillgänglighet innebär också att områdena är någorlunda fördelade över staden. De som bor i villa med bil har ofta lätt att ta sig till bra utemiljöer. Men för andra grupper är närmiljön, utemiljöns kvalitet och närhet till grönområden ofta mer betydelsefull. Rättvisa grönområden i en stad kan stärka det gemensamma och öka känslan av samhörighet. I tillgängliga parker kan barn och unga interagera med sina jämnåriga och utvecklas socialt, och platserna är viktiga för att få kontakt med vänner från olika delar av samhället. Om områdena används till att socialisera i, kan de bidra till ökad tillit mellan människor, minska rädsla och konflikter i ett samhälle och faktiskt i långa loppet minska segregationen mellan olika grupper.

”Det är viktigt att de offentliga rummen är till för alla. Det är där stadslivet försiggår, grunden för vår samexistens. Det offentliga rummet är stadens bas och bultande hjärta. Ordnar vi inte bra häng och bra ställen att bara finnas; med eller i närheten av varandra så har vi inte ordnat en bra stad.”
Björn Siesjö, stadens stadsarkitekt uttalar sig i den pågående utställningen Urbanum på Stadsmuseet. Citaten hittade jag på Göthenburgos Facebooksida där de laddat upp bilder från intervjun för Urbanum.

/Helena Nymark, Social resursförvaltning

Foto: Botaniska

PS: I en hållbar och jämlik stad har alla tillgång till hälsofrämjande miljöer och de arrangemang som utspelar sig där. Månadens tema för GreenhackGBG, hållbar fritid, känns extra aktuellt i dagarna när arrangören för en av världens största fotbollsarrangemang för ungdomar meddelat att de väljer bort vissa delar av staden för turneringen. Om man tar vara på de stora möjligheter som finns för en stads sammanhållning och sociala utveckling vid ett så här viktigt arrangemang går det att skapa mötesplatser, engagemang, uppmuntra aktivitet och låta både besökare och göteborgare som kanske aldrig varit i en viss stadsdel åka dit för första gången för att ta del av en fotbollsmatch. För att mötas och utmana de föreställningar som finns om platsen. Fritidsarrangemang och hälsofrämjande miljöer är viktigt för hela staden, inte bara utvalda delar. DS.

Länktips och källor

Dela:

Hållbarhet är jämlikhet

Vad brukar du tänka på när du hör orden ”hållbar utveckling”? Fundera lite. Dyker det upp vindkraftverk? En  gammelskog? Energieffektiva tekniklösningar? Eller kanske #greenhackgbg? Jag tänker på rättvisa, och på människor.

Det behöver inte finnas motsättningar om vi tänker på ­olika saker, snarare behöver vi komplettera och stärka varandras perspektiv. För att kunna prata om hållbar utveckling måste vi så klart ta hänsyn till vår miljöpåverkan. Men vi behöver också ställa oss frågan varför vi vill bevara och värna om miljön. Det finns så klart en etisk aspekt i det, men jag vill påstå att det i grund och botten beror på att vi som bor på den här planeten, och de som kommer göra det långt framöver, vill ha de gött (det vill säga, kunna ha ett bra liv). Att planetens invånare ska kunna ha de gött under en lång tid kan också benämnas som en socialt hållbar utveckling. I praktiken innebär det bland annat en tillvaro där det inte är avgörande vilken familj du föds in i, hur mycket pengar du har eller var du bor för graden av delaktighet och tillit du har till samhället. Eller att det påverkar dina möjligheter till utbildning, jobb och god hälsa. Forskare beskriver ibland ett samhälle med stark social hållbarhet där resurserna är rättvist fördelade och samhället har en god förmåga att lösa sina problem. Ickeforskare (alltså jag) beskriver det ibland lite högtravande som en värld där vi bryr oss om varandra.

I ett samhälle eller i ett land där vi har det gött har vi generellt både förmågan och energin att ta till oss kunskap om klimatpåverkan och bryr vi oss tillräckligt kan vi leva efter minsta möjliga ekologiska fotavtryck. För många av oss innefattar begreppet att det sker i samspel med en välmående miljö. En viss grad av social hållbarhet är på så vis grundläggande för ekologiskt hållbar utveckling. Men det krävs också att vi som har det gött måste börja ta hänsyn till de som inte har det, inte bara i samhället vi lever i utan i mycket större skala. Här kommer också den ekonomiska dimensionen in. Vid en mer rättvis fördelning av de ekonomiska resurserna i världen slipper de som inte är resursstarka lika lätt hamna i en beroendesituation till de som sitter på kapital. Det gör det i sin tur svårt för de med kapital att utnyttja och skada både människor och natur. På lång sikt är ett sånt utnyttjande allt annat än hållbart, ens ekonomiskt. Även den ekonomiska hållbarhetsdimensionen kräver alltså att vi relaterar den till rättvisa och jämlikhet. En hållbar ekonomi betyder rättvis fördelning.

Dansen mellan den sociala, ekonomiska och ekologiska dimensionen sker i ständig förändring där alla tre relaterar till varandra, blir beroende av varandra, stärker varandra, växer samman eller hamnar i konflikt. För att inte stappla runt med två vänsterfötter i all oändlighet behöver vi satsa på att styra dansen. Det kan vi bara göra genom en utveckling där social hållbarhet är målet, hållbar ekonomi ett medel och ekologisk hållbarhet en förutsättning. En värld med minskade skillnader i livsvillkor och hälsa är grunden för balans i dansen.

/Helena Nymark, Social resursförvaltning

Illustration: Vanja Larberg

Lästips:

* Mistra Urban Futures-projektet Well-being In Sustainable Cities djupdyker i sambandet mellan vårt välbefinnande och klimatomställningen. Omställningen kommer innebära livsstilsförändringar, men vissa av dessa kan öka människors välbefinnande. Ett större fokus på välbefinnande kan till och med vara ett sätt att driva på utvecklingen mot ett hållbart samhälle. En rapport inom projektet är Klimatomställning Göteborg 2.0 Tekniska möjligheter och livsstilsförändringar.

* Kortversionen av Göteborgs Stads rapport Skillnader i livsvillkor och hälsa i Göteborg 2014.

* I inlägget har jag tagit till mig Mistra Urban Futures förstudie från 2014 där bland annat hållbarhetsbegreppet diskuteras och omdefinieras The inclusive green economy.

Dela:
MENY