Plast – hot och möjlighet

Plast är en av vår tids viktigaste material, nästintill oersättlig inom medicin, byggbranschen, elektronik och dessutom användbar i allt från industriella applikationer till textilier. Plast kan också vara en del av framtida intelligenta lösningar för ny miljövänlig teknik och nya medicinska tillämpningar. Men plast är samtidigt en av vår tids största miljöproblem.

Användningen av plast, världen över, har ökat drastiskt under de senaste 60 åren, från 0,5 miljoner ton på 1950-talet till över 311 miljoner ton idag, och runt 8 miljoner ton av detta hamnar i havet varje år.

Både myndigheter, allmänheten samt vetenskapssamhället har varit medvetna om problemen med plastskräp i vattenmiljön i årtionden, men det är bara nu som detta har kommit upp på agendan som en global prioritering. I början på juni hölls den första Ocean Conference på FN i New York, där Sverige och Fiji delade på värdskapet under en konferens med havet i fokus. En hel vecka med diskussioner och lösningar kring SDG14, sustainable development goal 14. Nedskräpning, plast i havet, föroreningar och fiske var punkter som låg högt på agendan.

80 procent av plasten från land

Förekomsten av plast i vattenmiljön är väl dokumenterad och plastens spridningsvägar har börjat kartläggas – 80 procent av det som hittas i havet kommer från land, resten kommer från förlorade eller dumpade föremål till havs. Även om vi vet mest om så kallad makroplast, alltså vanligt skräp, avfall, fiskeredskap, sopor och så vidare, så lär vi oss också mer och mer om mikroplast.

Mikroplast definieras som plastpartiklar som är mindre än 5 millimeter i storlek. Dessa uppstår antingen genom nedbrytning av större plastföremål eller sprids till havet som mikropartiklar från industriella produkter, mikrobeads i ansiktstvätt och tandkräm, bildäcksslitage eller granulat från konstgräsplaner.

Forskning visar att så mycket som 100 000 partiklar kan finnas per kvadratmeter yta på vissa stränder och upp till 350 000 större objekt per kvadratkilometer vid havsytan. Detta makroplastskräp utgör omedelbara hot: plasten konsumeras i stora mängder av över 800 olika arter av marina djur, inklusive ryggradslösa djur, fisk, sköldpaddor, fåglar och däggdjur; båtar blir skadade, turismen blir lidande.

Men det har också blivit allt tydligare att även mikroplaster kan ätas och skada djur. Mikroplaster hittas i yt- och djupvatten, i åar och sjöar, i jord och sediment, i luft, i djur, i vår mat.

Olika åtgärder behövs

Det kommer att behövas många olika typer av åtgärder för att skydda haven och en global satsning för att säkra en hållbar utveckling. Plast består av en stor grupp olika material och kemikalier med olika användningsområden. Enligt Plastics Europe finns det fem huvudgrupper av produkter som dominerar marknaden: polyvinylklorid (PVC), polypropen (PP), polyeten med hög och låg densitet (PE), polystyren (PS), och polyetylentereftalat (PET).

Kemikalier som finns i olika produkter skiljer sig också en hel del, och inkluderar diverse grupper av ämnen som mjukgörningsmedel, UV-stabilisatorer, antimikrobiella ämnen, färgämnen, flamskyddsmedel och dioxiner. Dessutom binder miljöföroreningar till plasten i havet på grund av plastens hydrofoba natur.

Många av dessa tillsatser och miljöföroreningar är bevisat giftiga med effekter som cancerframkallande, hormonstörningar, immunotoxiska effekter och oxidativ stress. Plasten har dessutom olika användningsområden i olika produkter och som följd olika spridningsvägar: större artiklar (datorer och hemelektronik), engångsartiklar (plastbestick, påsar, marförpackningar), fiskeredskap, fiber från textilier, väg- och bildäcksslitage.

Plastens värde måste höjas

Arbetet med att angripa problemen med plast i miljön har påbörjats. Det finns till exempel olika förbud mot olika typer av produkter. Vissa städer eller länder förbjuder plastpåsar, engångsartiklar, frigolit (PS) i matförpackningar. Satsningar på avfallshantering är viktig, både vad det gäller hämtning, återvinning och soptipp, som i sig är en stor spridningsväg till miljön. Program som underlättar hantering av gamla fiskeredskap finns i vissa hamnar. Satsningar på information till allmänheten pågår. Stora strandstädningskampanjer organiseras.

Men än viktigare är självaste värdet av plastmaterialet. Detta är ett material som oftast produceras av fossilt bränsle, som är designat för att användas under en kort tid, men som kommer att finnas kvar som skräp i många, många år. Vi måste se till att plast har ett värde! Vi behöver ändra vårt förhållande till plast, både via vårt beteende, vårt samhälle, vårt ekonomiska förhållande till plast. Vi måste börja undvika onödig plast, se till att det inte hamnar i miljön, och utveckla ny design, nya teknologier och nya lösningar!

Inom Sverige kommer nya förbud mot mikrobeads i kosmetiska produkter, satsningar på strandstädning (mycket av det som kommer i land längs Sveriges västkust kommer från övriga Europa), utveckling av vattenhantering via dagvatten och avlopp, och forskning på många nivåer!

/Bethanie Carney Almroth, forskare, som bland annat jobbar med ett formas-finanserat projekt som heter ”Ett hav av plast – Är plastpartiklar toxiska för fiskar?” där hon studerar effekter av mikropartiklar på fiskar.

Mer info om mikroplaster kan du få i de här två filmerna med Bethanie:
Till slut hamnar plasten och kemikalierna på våra middagstallrikar Göteborgs Universitet i Almedalen, 2014
Mikroplast i haven Akademisk kvart på Stadsbiblioteket, i samarbete med Göteborgs Universitet, 2014

Bilden är tagen på FN:s havskonferens, på ett event där deltagarna diskuterade plastproblematiken på SIDS (small island developing states), varför dessa öar är särskilt utsatta samt olika lösningar. Från vänster i bild: Bethanie, kronprincessan Viktoria och Lena Gipperth från Center for Sea and Society.

Dela:
MENY