Lysande design – både hållbar och lönsam

För mer än 100 år sedan tillverkades en glödlampa som fortfarande fungerar. I dag har få produkter en livslängd på över tio år. Kan ekodesign och cirkulär ekonomi få oss att ändra riktning?

Den är känd över hela världen. Media har gjort otaliga reportage om den och det ordnas regelbundet festligheter till dess ära. Man skulle kunna tro att det handlar om en stor ledare, en världsartist eller enunik, historisk händelse eller ett kulturarv, men icke. Det handlar om en liten glödlampa på en brandstation i Livermore, USA. En glödlampa som lyst i 115 år. Hur många saker har du som är så gamla och fungerat så länge? Diskmaskinen? Stereon? Soffan? Skorna? Nej, de flesta har prylar som är bara barnet i jämförelse med glödlampan i Livermore, framför allt gäller det elektroniska produkter.

I Sverige lägger vi i dag 30 procent mer på kläder, 60 procent mer på möbler och hushållsartiklar och 60 procent mer på mobiler, datorer och andra kommunikationsmedel än för tio år sedan. Vi äger allt fler prylar, men använder dem allt mer sällan. En genomsnittlig bil i Europa används bara 29 minuter per dag, en borrmaskin 15 minuter per år. Detta märks i sopkärlen. För 100 år sedan hade en genomsnittlig göteborgare 50 kilo sopor per år, 2015 var hon uppe i mer än 400 kilo. Det innebär att vi använder mer av jordens resurser: mark, vatten och råvaror, och att vi släpper ut mer skadliga ämnen och växthusgaser. – Vi befinner oss i en akut situation med tanke på miljö och klimatförändringarna, säger Mats Williander, forskare i hållbara affärer på Viktoria Swedish ICT. Produktion och ekonomi hör samman, därför måste vi hitta ett nytt system i stället för det linjära vi har i dag. I ett linjärt system vill tillverkarna tjäna så mycket pengar som möjligt på varje produkt. Det vill säga få ner produktionskostnaderna och sälja så många produkter som möjligt för att öka sin vinst. Det kan man göra på olika sätt. Ett sätt är att göra produkten ömtålig, svår att laga, mode- och tidsbunden eller genom ”planerat åldrande” – man designar helt enkelt en produkt för att hålla en viss användningstid. – Ett annat sätt är att få konsumenterna att känna sig missnöjda med vad de har, säger Mats Williander. Det kan man göra genom att lansera nya, fräckare produkter så att de gamla känns föråldrade. Klädmode är ett sådant exempel.

Den linjära produktionen innebär att vi använder jordens resurser för att producera saker som vi sedan slänger. I Sverige är vi förvisso bra på att ta tillvara på avfallet genom återvinning och förbränning, men det räcker inte – vi måste få sakerna att leva längre. Anna Karin Jönbrink arbetar med just detta. Hon är ingenjör och arbetar med ekodesign på Swerea/IVF. Tillsammans med olika företag försöker hon göra deras produkter mindre miljöpåfrestande och mer hållbara. – När man studerar miljöpåverkan måste man se till helheten. Det handlar om hela kedjan från råvaror till produktion, användning och avfall, säger Anna Karin Jönbrink och håller upp två pennor. Den ena är en vanlig plastpenna, den andra gjord av rostfritt stål.

Att tillverka en penna i stål är mer miljöpåverkande än att tillverka en i plast, fortsätter hon. Men om man ser till användningen, det vill säga miljöpåverkan per skriven meter, kan pennan i stål vara bättre. En plastpenna kanske du slänger efter två månader, den i stål kanske du har i tio år om du byter patron då och då.

Imon EU finns sedan 2005 ett ekodesign-direktiv. Syftet är att minska produkternas miljöpåverkan, till exempel genom minskad energiåtgång. Anna Karin Jönbrink har varit projektledare för ekodesign för datorer inom EU. – Vi har till exempel fått datortillverkarna att förbättra verkningsgraden på nätaggregaten. EU ställer krav på industrin och de får en spark i baken för att ta fram energisnålare produkter, förklarar Anna Karin Jönbrink. Men det är inte bara överstatliga krav som styr företagen. Konsumenterna kan också påverka produkter och verksamhet. Anna Karin Jönbrink har själv gjort en studie över vad som får företag att bli mer miljövänliga. I ett fall räckte det med endast tre personer för att ändra företagets sortiment. – Vi kunder har mycket mer makt än vi tror, men tyvärr är alldeles för många sugna på att köpa alldeles för billigt, säger Anna Karin Jönbrink. Om vi tittar på pris per timmas användning, ja då skulle nog fler satsa på kvalitet.

Ekodesign är ett sätt att göra produkterna och deras användning mer hållbar. Ett annat sätt är att försöka komma runt det linjära system som gör att vi förbrukar för mycket av jordens resurser. För några år sedan lanserades därför begreppet cirkulär ekonomi. Cirkulär ekonomi handlar om att efterlikna naturen. Alla produkter ska vara återvinningsbara, antingen biologiskt eller tekniskt och de ska kunna återanvändas, uppdateras och uppgraderas. De tillverkas för att – likt den 115-åriga glödlampan – hålla länge.

Genom att flytta fokus från produkt till funktion – och dela på sakerna – kan även antalet produkter minska. Ett exempel är den gemensamma tvättstugan. När jag tvättar mina kläder bryr jag mig endast om att maskinen fungerar och att tvätten ska bli ren. Min fastighetsägare däremot, är intresserad av att investera i tvättmaskiner som håller länge och inte drar för mycket vatten och el. Man kan också tänka sig att fastighetsägaren leasar maskinen. – Då flyttas risken till tillverkaren. För att inte dra på sig onödiga reparationskostnader kommer de att göra tvättmaskiner som håller, säger Mats Williander.

Tvättstugor, privatbilsleasing, vertygspooler och uthyrning av festkläder är några exempel där konsumenten betalar för funktion i stället för produkt. Det skulle kunna omfattas av fler produkter, men än så länge finns det ingen marknad för detta. – Tyvärr är skillnaden mellan priset för produkter och priset för tjänster enorm i dag. Produktionen som sker i andra länder är billig och tjänster, till exempel reparationer, sker lokalt och är dyrt, säger Christian Kowalkowski som forskar i marknadsföring på Linköpings universitet och ingår i programmet REES, Resource-Efficient and Effective Solutions based on circular economy thinking. Liksom Mats Williander och Anna Karin Jönbrink uppmuntrar han konsumenterna att se till helheten, i stället för att stirra sig blind på priset på den röda lappen. Går produkten att reparera och uppdatera? Vad blir priset i längden? För den egna plånboken? För människorna som tillverkar de billiga produkterna? Och för miljön? – Att hushålla med resurser borde gå att göra lönsamt, säger Mats Williander. Cirkulär ekonomi löser inte miljöproblemen, men det köper oss tid. På sikt måste vi även byta paradigm. Meningen med livet kanske inte är att konsumera för att upprätthålla en evig tillväxt.

 

Detta är en artikel från tidningen Kretslopp, våren 2016. Text: Ulrika Naezer, Bild: Johanna Montell

MENY