Den köpfria trion: ”Allt inriktar sig på att man ska köpa”

Viktoria har suttit kvar i bilen och lyssnat på radio när övriga familjen gått in på Frölunda torg och handlat. Helena har tystat telefonförsäljare. Lena har använt björkstammar att ha som gardinstänger. Dagens blogg handlar om hur det köpfria året har varit annorlunda mot andra år. För det har det.

Viktoria Edvardsson säger att den tydligaste skillnaden i början av året var när hon märkte att hon scannade av annonser i tidningen. Men annonserna var inte längre relevanta för henne.

– Det blev tydligt för mig att det är så mycket sådant man tar in. Allt inriktar sig på att man ska köpa, ha en ny sak, eller förnya något. Man är väldigt programmerad att nappa på det. Efter sommaren såg jag en annons om att det var rea i en skoaffär och jag var mentalt halvvägs in i affären innan jag kom på mig själv. Det är lätt att triggas igång av de här grejerna, säger hon.

– Precis, man exponeras för det vare sig man vill eller ej, hela tiden. Att det ska vara på ett visst sätt, man ska ha vissa saker, säger Lena Carlsson.

I början av året bokade de in stödträffar med varandra, men det behovet finns inte kvar längre. I stället för att shoppa tillsammans har de gjort annat. Helena Bengtsson och Lena har till exempel plockat mycket bär i år.

– Då undrar jag varför vi inte utnyttjar det mer, allt värdefullt som finns gratis, säger Helena.

– Ja, att inte fler är ute och hämtar in det här som är gratis? Det tänker jag på under vintern, hur dyrt det är, säger Lena.

Värt att notera här är att ingen del av köpstoppet gäller maten, men Lena, Helena och Viktoria menar att tankesättet sprider sig. Annat som har gjorts i år är att de har träffats och bytt och lånat kläder av varandra. De har träffats och sytt om och uppdaterat kläder de har kvar.

– Jag hade en yllekofta som kostade mycket pengar när jag köpte den. Men jag har använt den mycket och den gick att laga. Jag sparade 1–9 timmar på att slippa leta efter en ny, 1 000 spänn på att jag inte behövde köpa någon ny och ett halvt kilo ull som inte behövde produceras, säger Viktoria.

– I våras lånade jag tonårsdotterns kläder när vi skulle gå ut. Ett typiskt sådant tillfälle när jag tidigare hade köpt nytt, säger Helena.

De berättar om omklackade skor, återupptäckta kläder som länge legat oanvända och hur de blivit mer noga med att vårda sina kläder och skor. Men även helt andra grejer.

– Det bästa har varit när det har ringt telefonförsäljare. Nej, tyvärr jag har köpstopp. Då blir de helt tysta. Jaha, tack då, säger de och lägger på. Annars tjatar de och fortsätter, säger Helena.

– Jag har använt björkstammar som gardinstänger, säger Lena.

– Jag har suttit kvar i bilen när familjen gick in på Frölunda torg. Det var jätteskönt, jag lyssnade på radion och bara tog det lugnt. Och så har jag unnat mig att gå mer på restaurang och kafé, säger Viktoria.

Just det sista där återkommer de till i samtalet flera gånger. Tiden.

– Ja, det frigör tid, det blir inte att man lägger tid på att gå i affärer, säger Lena.

– Jag var nere på stan och fick en halvtimme över. Det vanliga hade varit att gå in i rea-butiken och kolla om där är något, nu hittade jag 300 kvadrat i stället, säger Viktoria.

– Sedan blir man mer uppmärksamma på hur andra köper och hur de pratar om det. De har shoppat en hel dag, så har man själv varit ute i naturen, säger Helena.

/Peter, projektledare GreenhackGBG

Dela:
MENY