augusti 2015

Kemikaliefria Karin: Loppisen minskar mitt kemikaliekonto

Klädproduktion är oerhört kemikaliekrävande.Ett sätt att komma runt det är genom att handla second hand eller på loppis. Här är mina döttrars sensommarkollektion från Alingsås Alléloppis!

Jag läser i en rapport på Kemikalieinspektionens sajt kemi.se ”Kartläggning av kemikalieanvändning i kläder” att det går åt drygt 3 kilo kemikalier för att göra 1 kilo t-shirt. Då har man räknat hela T-shirtens livscykel från odling av bomull, produktion, tvätt och återvinning av fibrer.

En kemikalie som det snackas mycket om är nonylfenoletoxilat som används som tvättkemikalie i slutsteget av produktionen och som kan sitta kvar i textilien när den når slutkonsument. Nonylfenoletoxilat bryts ned till nonylfenol i vattenmiljö. Nonylfenol är ett sedan länge känt miljögift, mycket giftigt för vattenorganismer och är dessutom hormonstörande. När man gör kemiska analyser på kläder hittar man det ofta fast textilbranschen om och om igen lovat och svurit på att få bort det ur sin produktion. Men nu är det tydligen slutsnackat för nu ska nonylfenoletoxilat äntligen förbjudas. Textilindustrin får fem år på sig att fasa ut ämnet, även från textilier som importeras till EU.

Varje lördag hela sommaren har det varit loppis i Alingsås. Jag är en hejjare på att köpa barnkläder på loppis. Billigt och roligt. Har säkert besparat mig många kilos ”kemikalieanvändning” under denna sommar. Kläderna har ju visserligen varit nya en gång och har med stor säkerhet bidrag till lite nonylfenol i våra vatten. Men inte på mitt kemikaliekonto!

På bilderna – mina två döttrar i var sitt prisvärt fynd. Hönan ingick inte!

/Kemikaliefria Karin

 

Dela:

Utväxt!

Jag måste (inte) färga min utväxt

Igår var det surströmmingspremiär här på miljöförvaltningen. Premiär för mig med. Vi satt ute på gården i den härliga sommarvärmen och åt denna fantastiska fisk (inte!)

Det är många som är intresserade av min utmaning och jag får ofta frågor om hur det går. Under kvällen i går fick jag frågan om jag hade färgat håret. Och det har jag men det var innan jag gick in i Kemikaliefria Karin. En annan kollega berättade för mig att han tidigare varit obekant med uttrycket ”utväxt” och funnit det mycket förbryllande när det en dotter i släkten sagt – Men mamma du måste färga din utväxt! Haha, det låter ju verkligen konstigt om man inte är inne i hårfärgningsträsket  – färga sin utväxt. Vadå för utväxt?

I slutet av maj var jag hos frissan och gjorde en hårfärgning, från råtta till blond.  Nu några månader senare börjar den där råttfärgen göra sin påmind igen och det blir en ganska tydlig nyansskillnad mellan färgat och ofärgat hår – en utväxt helt enkelt!

Permanenta hårfärger innehåller en mängd kemiska ämnen varav några är starkt allergiframkallande, exempelvis ämnet p-phenylenediamine (PPD) och ämnet toluene-2,5-diamine (TDA). Många allergiframkallande ämnena i hårfärg har också miljöfarliga egenskaper. Hårfärg klassas idag inte för miljöegenskaper som kemiska produkter gör, till exempel målarfärg. Om en målarfärg innehåller miljöfarliga ämnen över vissa halter märks den med ”döda fisken symbolen” men när miljöfarliga ämnen finns i kosmetiska produkter så behövs inga döda fiskar på förpackningen. Kan man misstänka lite lobbying från kosmetikabranschen här? Många kosmetiska produkter sköljs ju faktiskt av och ut i avloppet. Och en och annan konsument hade kanske tyckt att det skulle kännas lite olustigt.

Alternativen är nu att 1) Låta håret växa och acceptera sitt inre jag/sin naturliga hårfärg eller 2) Inte acceptera sin hårfärg och hitta något slags ”naturligt” hårfärgningsmedel.

Jag går till min närmsta ekoaffär och hittar en hårfärg som sägs var ”a perfect blend of rare hair treatment herbs without any chemicals”. Det här är lite problematiskt tycker jag – att det står ”without any chemicals”. KTF, kemtekniska leverantörsförbundet, som kan ha lite svårt att erkänna att vissa kemiska ämnen i kosmetika har tveksamma egenskaper, har ju onekligen en poäng i det som står att läsa om detta på deras hemsida;

”I motsats till vad man kan tro innehåller kosmetiska produkter baserade på växtextrakt generellt sett snarare fler kemiska ämnen än färre. Helt enkelt därför att växtextrakt naturligt innehåller diverse kemiska ämnen som växten dels kan ha tagit upp via vattnet, dels kan ha syntetiserat i vävnaden. Den mänskliga kroppen (immunsystemet etc) vet inte att diskriminera kemiska ämnen – kommer ämnet från naturen eller har det tagits fram på konstgjord väg?”

Men jag tycker att känns okej att testa denna perfekta örtblandning. Eller?

/Kemikaliefria Karin

Dela:

Du vet väl: inga mediciner i havet

Flera kemiska ämnen från våra läkemedel renas inte bort i avloppsreningsverket utan passerar ut i havet där de kan påverka havets ekosystem och dess olika arter. Nästa vecka kommer Gryaab prata om sådant här på Instagram, men i dag tjuvstartar vi här med att prata medicin.

Först ut: Naturskyddsföreningen beskriver problemet på naturskyddsforeningen.se.

Forskning har visat att exempelvis östrogenet från p-piller kan påverka fiskhannar så att de får sämre möjlighet att föröka sig, vilket i sin tur leder till att arten får svårare att klara sig. I p- plåster och p-ringar är innehållet av östrogen mycket högt. Östrogenet i en använd p-ring kan förorena 24 miljoner liter vatten om den spolas ned i toaletten men även urinen innehåller östrogen som påverkar havets organismer. Läs mer i rapporten ”Fiskar andas våra p-piller”.

Även smärtstillande mediciner som innehåller diklofenak och ibuprofen har visat sig påverka vattenlevande organismer och kan utgöra problem för både växter och djur. I försök har exempelvis musslor visat minskad förmåga att fästa till underlaget. Läs mer om denna forskning på su.se.

Nästa vecka gästar Gryaab vårt instagram och de kommer då prata mer om vårt avloppsvatten och vad som kan finnas i det, bland annat under den fantastiska hashtaggen #barakissbajsochtoapapper. Missa inte det! Och kom ihåg att du kan se och läsa alla inlägg på vårt Instagram även om du inte har ett konto där själv, på instagram.com/greenhackgbg.

Foto: Cat Holloway/WWF

Dela:

Tävla och vinn böcker!

Nu är det dags för en tävling igen. Böckerna som du kan vinna är ”Makt, plast, gift och våra barn” av Ethel Forsberg som under nio år har arbetat som generaldirektör för Kemikalieinspektionen. I boken beskriver hon maktspelet mellan kemi industri, marknad, myndigheter och politiker men ger också råd som hjälper dig att reducera risker i barnens och din tillvaro.  Den andra boken är ”Den onda badankan” och är skriven av Katarina Johansson. Boken ger både fakta och enkla tips för att minska mängden farliga kemikalier, med fokus på våra barn.

För att vinna vill vi att du delar med dig av ditt bästa greenhack. Vad gör du i vardagen som är bra för miljön? Fota eller filma och berätta för oss i ett inlägg på ditt Instagramkonto, tagga inlägget #greenhackgbg och #kemikalier. För att vi ska kunna se ditt tävlingsbidrag måste ditt konto vara öppet för alla att se under tävlingsperioden.

Alternativt kan du istället beskriva ditt greenhack i ett mail, bifoga även ett foto som visar ditt greenhack och skicka till: greenhackgbg@miljo.goteborg.se

Sista dagen att skicka in ditt bidrag är 23 augusti.

Lycka till!

Dela:

Alla dessa prylar ……Tack men Nej!

Livet som ”kemikaliefri” har onekligen vissa utmaningar och då syftar jag bland annat på alla små leksaker som gärna följer med barnmål från hamburgerrestauranger, serietidningar och prenumerationer.

Det blev ett stopp, eller kanske två, på hamburgerrestaurang denna sommar. På köpet får vi leksaker i små plastpåsar.  När min yngsta dotter öppnade påsen som annat innehöll en liten klibbig boll,  spred sig en riktigt ”giftig” doft. Jag la beslag påsen med innehåll och skrev ett mejl till Max’s huvudkontor. Och fick snabbt svar. Känns som om jag får snabba svar om jag skriver att jag bloggar om en kemikaliefri vardag på GreenhackGBG. Det visade sig att bollen var testad och ska inte innehålla några av de värsta ftalaterna . Reproduktionstoxiska ftalater som mjukgörare i  plaster är ju ingen ovanlighet. Men faktum kvarstår, den luktar riktigt, riktigt giftigt.

Samma sak när jag ska köpa en serietidning, så mycket små prylar som ligger inplastade med tidningen! Det är barnsmink, smycken och diverse plastjox. Billigt barnsmink utan innehållsdeklaration går inte hem hos Kemikaliefria Karin, inte smycken heller. Billiga, oäkta smycken kan innehålla både kadmium och bly. Inte bra. Bamse var den enda tidningen som vågade avstå prylar  – heder åt Bamse!

Nu har jag lärt mig att speciellt be om att inte få med leksaker till barnmålen och mina barn verkar inte speciellt ledsna över denna nyordning. Har även praktiserat detta när jag skickade in ett svarskort och tackade ja till en prenumeration på Kamratposten. 10 nummer och en ”tuff och praktisk” skolväska och ett ”skolset” för 198 kronor. Jag gjorde en liten egen ruta för ”Nej tack” till  extra erbjudande.  Nu får vi hoppas att Kamratposten fattar vinken.

Jag tror att de flesta seriösa företag tacksamt tar emot och tar hand om våra och konsumenters synpunkter. Det är viktigt att vara lite frågvis och jobbig!

Dela:
MENY