Tuber med målarfärg

Vad är det värt att få till exakt rätt nyans?

Det sägs att Vincent van Gogh käkade kadmiumgult när han mådde som sämst. Kanske är det sant, kanske inte. Oavsett vilket kan han inte ha mått bättre av det. Kadmium är en oerhört giftig tungmetall som används i styrstavar till kärnkraftsreaktorer, batterier – och konstnärsfärger. Och som trots sin giftighet fortsätter att hamna i landskapsmålningar, porträtt och abstrakta kompositioner.

Det är egentligen inte märkligt att just kadmium har blivit ett populärt pigment. Det har en mängd goda egenskaper och ger en intensiv, täckande färg, som är ljusäkta och har lång hållbarhet. Pigmentet används i både akryl, olja och akvarellfärg. Samtidigt kan kadmium skada njurarna och orsaka benskörhet hos människor som får det i sig. Dessutom hamnar kadmium från konstskolor och ateljétäta områden ofta i avloppsvattnet och ställer till problem för reningsverken – om halterna av kadmium i avloppsvattnet blir för höga kan slammet inte användas som gödsel. Och om växterna plockar upp kadmium ur jorden får vi i oss det när vi käkar grönsaker och spannmål.

På ett sätt är frågan ganska enkelt: kadmium borde inte användas av oss vanliga konsumenter. Ämnet har fasats ut och förbjudits på en mängd områden, men för just hobby- och konstnärsfärger har man gjort ett undantag. För mig tog det ett bra tag innan det sjönk in hur giftigt kadmium är. Det är ju så lätt att i valfri konstnärsbutik köpa en tub med kadmiumgult – inte kan de väl sälja hur skadliga grejer som helst? Och så är det ju så små mängder, vad spelar det för roll? Men faktum är att utsläpp från konstnärs- och hobbyfärger är en av få kvarvarande tydliga utsläppskällor av kadmium. Flera konstskolor har förbjudit användningen av kadmiumfärger, men det rimligaste vore kanske att förbjuda försäljningen helt. Eller att tydligare deklarera färgernas skadlighet i butikerna.

För det finns alternativa färger, där billiga, syntetiska pigment fått ersätta kadmium. De är märkta ”HUE”, ”SUB” eller ”IMIT” och ligger nära originalet även om de saknar vissa egenskaper. En del konstnärer tycker därför att ersättningspigmenten är undermåliga och håller fast vid kadmiumpigmenten. Men hur mycket är det värt att få fram den exakt rätta nyansen av gult eller rött? Själv tycker jag att alternativen räcker gott – annat känns mer avgörande för om en målning blir något att ha. Och blir den inte det går det ju alltid slipa ner och måla över eller klippa den i bitar och göra kollage. Även det en liten miljöinsats.

Mer läsning om hållbart måleri (inklusive tips om avfall, lösningsmedel och annat viktigt):

Art Lab Gnesta har genomfört ett projekt om hållbart måleri
Folkuniversitetet och Göteborgs Stads guide till miljövänligt måleri

/Lars Magnusson, målare och kommunikatör, Hållbar Utveckling Väst

Dela:
MENY