Arkiv för taggen: trafik

Barn på promenad

Ett steg på vägen

Fysisk aktivitet – en bristvara

Barn som växer upp idag förväntas ha en kortare livslängd än sina föräldrar, bland annat på grund av inaktivitet. Fysisk aktivitet ger många hälsofördelar för barn, till exempel positiva effekter för muskler, skelett och hjärta. Studier har även visat på ett samband mellan barns fysiska aktivitet och förbättrade studieresultat. Trots att fysisk aktivitet är en viktig faktor när det gäller hälsan så når endast en mindre del av svenska barn den rekommenderade nivån. Ett sätt att förbättra den här situationen är att uppmuntra barn att gå och cykla till skolan.

Skola, föräldrar och gamification

Skolan är en arena för att nå alla barn och unga och har därmed en grundläggande roll i arbetet för en god och jämlik hälsa, både i sin roll som ansvarig för utbildning och som plattform för ett hälsofrämjande arbete. Föräldrar har ett ansvar för sina barn och socialt stöd från föräldrar är en viktig förutsättning för fysisk aktivitet. Framförallt när det gäller de mindre barnen kan föräldrar uppleva aktiva skoltransporter som ett hot mot barnens säkerhet och föräldrarnas attityder är en viktig utgångspunkt för barns möjlighet att gå och cykla till skolan.

Barns skärmtid har ökat och ett vanligt perspektiv är att betrakta smarta telefoner, dataspel och liknande teknologi som ett hot mot barns hälsa och studieresultat. Men den interaktiva teknologin är här för att stanna och det är inte fruktbart att arbeta mot den eller att betrakta teknologin som ett problem. Att istället nyttja barns intresse för spel och överföra spelkomponenter till någonting som inte är ett spel kallas gamification. Det kan skapa engagemang och motivera till fysisk aktivitet.

Aktiva skoltransporter á la Luleå kommun

I Luleå kommun pågår just nu ett forskningsprojekt kring aktiva skoltransporter. För att öka barns fysiska aktivitet har vi utvecklat en intervention som främjar barns aktiva skoltransporter och vi använder oss av spelkomponenter för att öka motivationen hos både barn och föräldrar. Projektet bygger även på empowerment, eller delaktighet, vilket innebär att forskare, lärare, föräldrar och barn är delaktiga på olika sätt för att skapa interventionen. Genom att använda delaktighet ökar möjligheten att skapa en hållbar intervention. Här är en kort sammanfattning av de resultat som hittills framkommit:

1. Gamification – en framgångsfaktor i undervisningen

Att till exempel räkna antal kilometer och mäta detta på en karta var motiverade för barnen och kunde integreras naturligt i undervisningen. Uppdragen utgick från de ämnen som barnen ska lära sig i respektive årskurs och både lärarna och barnen upplevde att den praktiska kopplingen gjorde undervisningen roligare och mer lärorik.

2. Beteendeförändring ger attitydförändring 

Innan projektet fanns en del tveksamhet och ifrågasättande från föräldrar men detta förändrades under projektets gång.

3. Redo för skola

Barnen var piggare i skolan och att de hade mindre ”kryp i benen”. Barnen var gladare, framförallt på morgonen, och de hade oftast pratat av sig på vägen till skolan vilket gjorde att de var mer redo när undervisningen startade. En oväntad förändring var att barn som tidigare ofta varit sena till skolan nu kom i tid. En anledning till detta var att de cyklade eller gick tillsammans och när en kompis väntade var de mer motiverande att komma iväg.

4. Bygger nya relationer

Barnen gick och cyklade i mindre grupper och detta gjorde att barn som tidigare inte hade umgåtts lärde känna varandra. Barnen kände sig mindre ensamma och lärarna bekräftade att detta hade förbättrat den psykosociala miljön. Barnen beskrev hur de kunde hjälpa och motivera varandra och den sociala samvaron gjorde färden till och från skolan rolig.

Sammanfattningsvis finns ett behov av att öka barns fysiska aktivitet inte minst eftersom tidiga vanor har en tendens att följa med upp i vuxen ålder. Aktiva skoltransporter med hjälp av empowerment och gamification är ett sätt att nå många barn och ger dessutom bonuseffekter när det gäller det sociala samspelet mellan barnen, inlärning, ökad trafiksäkerhet och minskad miljöpåverkan.

/Anna-Karin Lindqvist, filosofie doktor i fysioterapi och lektor vid Luleå universitet.

Bild: Agneta Forssén.

Dela:
Mobiltelefon med symboler för transport

Kombinerad mobilitet ska göra vardagen enklare

För många är kollektivtrafiken det bästa valet för nästan alla vardagens resor, men inte riktigt alla. Antingen är det barn som behöver skjuts till fotbollsturneringar och grovsopor som ska köras till tippen eller så är det helgernas storhandlingar som kan vara svåra att utföra med buss eller spårvagn.

Vardagsutmaningar som dessa leder till att folk köper dyra bilar som de egentligen inte behöver speciellt ofta. Och när du väl har en bil – ja då är det både ganska billigt och bekvämt att använda den istället för att ta cykeln till tågstationen. Det här vill vi motverka. Vi vill minska behovet av att äga bil genom att göra det enklare att komplettera kollektivtrafiken med andra typer av transporttjänster.

Vi kallar det kombinerad mobilitet. Internationellt kallas det ofta Mobility as a Service (MaaS). Grunden är dock densamma – att med kollektivtrafiken som ryggrad kombinera en flora av transporttjänster för att därigenom kunna skapa individanpassade erbjudanden som bättre möter användares faktiska transportbehov.

I Västra Götaland har utvecklingen av kombinerad mobilitet pågått länge. Under 2014 testade 70 hushåll i Göteborg en tjänst som hette UbiGo. Genom tjänsten köpte hushållen månadspaket av kollektivtrafik, samåkning, biluthyrning, taxi och cykelpool som de sedan fick tillgång till via en och samma app. Resultatet var positivt. Testanvändarna gillade tjänsten eftersom den gjorde vardagen enklare, och i genomsnitt körde de mindre bil – bra både för användarna och för samhället alltså.

Sedan dess har Västra Götalandsregionen och Västtrafik fortsatt att arbeta för att den här typen av tjänster ska kunna lanseras. Just nu samarbetar Västtrafik med bland annat Samtrafiken i ett projekt som heter Swedish Mobility Program. Ett av målen i projektet är att från och med 2018 göra det möjligt för andra företag att sälja Västtrafikbiljetter digitalt. Förhoppningen att det ska leda till att företag utvecklar och lanserar kombinerade mobilitetstjänster i Västra Götaland. Några exempel på företag som jobbar med sådana tjänster, förutom UbiGo, är MaaS Global, Tuup och Mobilleo. Men Västtrafiks plan är inte att styra exakt vilka kombinerade mobilitetstjänster som lanseras, utan snarare att möjliggöra att en palett av tjänster etableras som sammantaget bidrar till ett mer hållbart resande i Västra Götaland.

Det är inte bara i Västra Götaland som kombinerad mobilitet är på agendan. Det är ett hett ämne både nationellt och internationellt. I Sverige har en expertgrupp kopplad till Näringsdepartementet utvecklat en färdplan för kombinerad mobilitet i Sverige och på EU-nivå har en rad myndigheter och företag organiserat sig i en MaaS-allians med syfte att främja utvecklingen. Den senare föreslår att kombinerade mobilitetstjänster har potential att snart vara bekvämare, hållbarare och billigare jämfört med privatägda bilar och förutspår därför att de kommer att ersätta bilar i sådan takt att marknaden för kombinerad mobilitet är över tusen miljarder euro år 2030. Låt oss hoppas att åtminstone en bråkdel av den visionen är sann och att vi snart ser de första effekterna här på Västkusten.

/ Göran Smith, Regionutvecklare på Västra Götalandsregionens avdelning för kollektivtrafik och infrastruktur

Dela:
Cyklar i allé

Transportsystemet är i stort behov av förändring – om vi ska göra det hållbart

Omställningen från oljeberoende till fossilfria energikällor behöver gå fort. Urbaniseringen innebär att allt fler rörelser av människor och gods sker i städer, samtidigt som bostäder, arbetsplatser och andra urbana funktioner konkurrerar om samma ytor. Luftutsläpp och buller från trafik leder till allvarliga hälsoeffekter och fortfarande förolyckas människor i trafiken.

Samtidigt finns det väldigt positiva tekniska utvecklingsströmmar. Elektrifieringen leder till betydligt effektivare energianvändning och till att luftutsläpp inte längre sker i gaturummen. Elfordon är väldigt mycket tystare än andra fordon i hastigheter under 40 kilometer i timmen. Digitaliseringen innebär att vi kan nyttja fordon bättre och effektivisera styrningen av trafik. Automatiseringen gör fordonen säkrare vilket minskar antalet olyckor samtidigt som nya möjligheter öppnas för drift och effektivt underhåll.

Det finns helt enkelt stora möjligheter att lösa en del av problemen med hjälp av ny teknik. Samtidigt är det ruskigt svårt att få genomslag för ny teknik. Av Sveriges cirka 4,7 miljoner bilar var bara cirka 7 500 helt eldrivna år 2016, för att ta ett exempel. (Enligt siffror för 2016 från elbilsstatistik.se)

Varför tar det sådan otrolig tid innan förändringar genomsyrar transportsystemet? Jag har funderat rätt länge på det och fick lite hjälp på tanketraven av att läsa en artikel av holländske forskaren Frank Geels. Han beskriver samhället som bestående av olika ”socio-tekniska system”. Om vi ska byta ut en fundamental teknik, till exempel dieselmotorn, så är det inte bara själva motorn som behöver bytas utan samtidigt väldigt många andra faktorer. Laddinfrastruktur behöver komma på plats. Ingenjörsutbildningar behöver ändra inriktning. Chaufförer behöver våga välja nytt. Produktionslinor och affärsmodeller förändras. Mekaniker utbildas till elektriker. Ideal och images förflyttas. För att en systemförändring ska kunna ske behöver väldigt många olika individer och arbetssätt ändras. Det är svårt. Det tar tid. För det är lättare att finna farhågor än att säga ”ja” när stora komplexa system påverkas.

Ett sätt att ändå komma vidare, har vi märkt på Trafikkontoret, är att våga testa! Vi har under många år tillåtit oss att lära och testa mitt i verkligheten, tillsammans med medborgarna. För det är när vi testar som vi förstår var i det socio-tekniska systemet som de största hindren finns. Kanske är det inom lagstiftningen snarare än inom tekniken? Och när vi ser att testerna fungerar väl, så vågar vi förändra.

/Malin Andersson avdelningschef Utveckling och internationellt, Trafikkontoret Göteborg

Dela:

Hållbart resande för bättre luft

Jag ser ut över husen från Nordstans tak. Brunnsparken, just nu uppgrävd, kronhuskvarteren och älven. Det är spännande att tänka på hur utsikten mot Göta Älvbron kommer att se ut om ett par år. Och på hur luften kommer att vara då.

På Nordstan finns en av sju stationer i Göteborgsområdet där vi mäter halter av föroreningar i luften. Vind från havet drar med sig föroreningar från kontinenten, medan trafiken och hamn- och industriverksamheter bidrar med lokala utsläpp till luften. Hela tiden. Därför är det viktigt att se till att mätinstrumenten fungerar som de ska.

Vi som arbetar med luftövervakning är där minst en gång varannan vecka, oftare om instrumenten strular på något sätt, men data från våra mätstationer läggs ut direkt på goteborg.se/luften och uppdateras varje timme. En gång om året presenteras luftkvalitetsberäkningar i en färgglad karta, där du kan se hur läget är där just du bor.

Luften vi andas består av en mängd gaser i olika höga koncentrationer. Alla ämnen som ändrar den naturliga sammansättningen av luften räknas som luftföroreningar. Luftföroreningar är antingen partiklar eller gaser, som till exempel svaveldioxid, kvävedioxid, kolmonoxid och kolväten.

Kommunfullmäktige har beslutat att Luften i Göteborg ska vara så ren att den inte skadar människors hälsa eller ger upphov till återkommande besvär. Det kan låta som en självklarhet, men faktum är att många göteborgare i dag utsätts för relativt höga halter av luftföroreningar. Dessa kan orsaka bland annat hjärt- och kärlsjukdomar, luftrörsbesvär och inflammationer. Barn och äldre människor är särskilt känsliga för luftföroreningar.

Efter besöket på Nordstans tak tar jag elcykeln tillbaka till miljöförvaltningen på Karl Johansgatan. Även här är luften hårt utsatt. På andra sidan huset ligger nämligen den vältrafikerade Oscarsleden. Det är längs de hårt trafikerade lederna och i de centrala delarna av staden som luftkvaliteten är som sämst. Eftersom trafikutsläppen sker i marknivå så står de för majoriteten, cirka 90 procent, av de luftföroreningar som vi får i oss.

Närmaste mätstationen från miljöförvaltningen ligger i Haga och den, liksom alla de andra stationerna, mäter halter av föroreningar dygnet runt. Vi mäter framför allt kvävedioxid och partiklar. Vissa mätstationer mäter i gatunivå, för att visa hur luften är där människor vistas. Andra stationer mäter högre upp för att ge en mer översiktlig bild över luftkvaliteten i staden. För platser där det inte finns några mätstationer görs så kallade spridningsberäkningar, vilket är datorberäkningar av kvävedioxidhalterna över hela staden. Resultaten från mätningarna och beräkningarna använder vi för att bedöma luftkvaliteten och hjälpa till i beslutsprocessen i trafik- och stadsplanering.

På det stora hela så blir luftkvaliteten bättre och bättre i Göteborg. Partikelhalterna har inte överskridit miljökvalitetsnormerna sedan år 2006 och dagens kvävedioxidhalter är de lägsta som uppmätts på 40 år. Detta beror bland annat på att stora punktutsläpp har åtgärdats eller flyttats, och på att trafiken delvis har flyttats till kringleder. Införandet av trängselskatt har minskat trafiken i innerstaden och medfört lägre utsläpp av luftföroreningar till stadsluften.

Ändå har vi ändå mycket kvar att göra innan vi är nöjda. Infrastruktursatsningar som Västlänken och Hamnbanan är två åtgärder som förhoppningsvis leder till en bättre luftmiljö. Stadens trafikstrategi har som mål att vägtrafiken ska minska med 25 procent på de kommunala gatorna till år 2035 och vi arbetar aktivt med att förbättra för cykel- och kollektivtrafikanter.

Som privatperson kan du hjälpa till med att minska luftföroreningarna genom att välja bort bilen när du har möjlighet. Om du måste köra bil så är det viktigt att du håller hastigheten – högre hastigheter bidrar till högre utsläpp. På vintern kan du välja dubbfria vinterdäck för att minska halterna av partiklar i luften.

På kvällen tar jag en promenad i Slottsskogen. Luften jag andas här är renare, det vet jag även om jag inte alltid känner det. Våra grönområden kallas med rätta stadens lungor. Det finns många skäl till att vi måste skydda alla våra grönområden, ersätta träd som fälls och låta grönskan sprida sig, gärna på husfasader och tak. Luften är ett av de skälen.

/Helene Olofson, miljöutredare miljöförvaltningen

Läs mer om luften på goteborg.se/luften. Du kan också ringa till miljöförvaltningens telefonsvarare, 031-368 38 88, för att få en aktuell luftrapport, eller varför inte kontakta Agent Luft personligen om du har några frågor, 031-368 38 89?

Dela:
MENY