Arkiv för taggen: resor

Mobiltelefon med symboler för transport

Kombinerad mobilitet ska göra vardagen enklare

För många är kollektivtrafiken det bästa valet för nästan alla vardagens resor, men inte riktigt alla. Antingen är det barn som behöver skjuts till fotbollsturneringar och grovsopor som ska köras till tippen eller så är det helgernas storhandlingar som kan vara svåra att utföra med buss eller spårvagn.

Vardagsutmaningar som dessa leder till att folk köper dyra bilar som de egentligen inte behöver speciellt ofta. Och när du väl har en bil – ja då är det både ganska billigt och bekvämt att använda den istället för att ta cykeln till tågstationen. Det här vill vi motverka. Vi vill minska behovet av att äga bil genom att göra det enklare att komplettera kollektivtrafiken med andra typer av transporttjänster.

Vi kallar det kombinerad mobilitet. Internationellt kallas det ofta Mobility as a Service (MaaS). Grunden är dock densamma – att med kollektivtrafiken som ryggrad kombinera en flora av transporttjänster för att därigenom kunna skapa individanpassade erbjudanden som bättre möter användares faktiska transportbehov.

I Västra Götaland har utvecklingen av kombinerad mobilitet pågått länge. Under 2014 testade 70 hushåll i Göteborg en tjänst som hette UbiGo. Genom tjänsten köpte hushållen månadspaket av kollektivtrafik, samåkning, biluthyrning, taxi och cykelpool som de sedan fick tillgång till via en och samma app. Resultatet var positivt. Testanvändarna gillade tjänsten eftersom den gjorde vardagen enklare, och i genomsnitt körde de mindre bil – bra både för användarna och för samhället alltså.

Sedan dess har Västra Götalandsregionen och Västtrafik fortsatt att arbeta för att den här typen av tjänster ska kunna lanseras. Just nu samarbetar Västtrafik med bland annat Samtrafiken i ett projekt som heter Swedish Mobility Program. Ett av målen i projektet är att från och med 2018 göra det möjligt för andra företag att sälja Västtrafikbiljetter digitalt. Förhoppningen att det ska leda till att företag utvecklar och lanserar kombinerade mobilitetstjänster i Västra Götaland. Några exempel på företag som jobbar med sådana tjänster, förutom UbiGo, är MaaS Global, Tuup och Mobilleo. Men Västtrafiks plan är inte att styra exakt vilka kombinerade mobilitetstjänster som lanseras, utan snarare att möjliggöra att en palett av tjänster etableras som sammantaget bidrar till ett mer hållbart resande i Västra Götaland.

Det är inte bara i Västra Götaland som kombinerad mobilitet är på agendan. Det är ett hett ämne både nationellt och internationellt. I Sverige har en expertgrupp kopplad till Näringsdepartementet utvecklat en färdplan för kombinerad mobilitet i Sverige och på EU-nivå har en rad myndigheter och företag organiserat sig i en MaaS-allians med syfte att främja utvecklingen. Den senare föreslår att kombinerade mobilitetstjänster har potential att snart vara bekvämare, hållbarare och billigare jämfört med privatägda bilar och förutspår därför att de kommer att ersätta bilar i sådan takt att marknaden för kombinerad mobilitet är över tusen miljarder euro år 2030. Låt oss hoppas att åtminstone en bråkdel av den visionen är sann och att vi snart ser de första effekterna här på Västkusten.

/ Göran Smith, Regionutvecklare på Västra Götalandsregionens avdelning för kollektivtrafik och infrastruktur

Dela:
Cyklar i allé

Transportsystemet är i stort behov av förändring – om vi ska göra det hållbart

Omställningen från oljeberoende till fossilfria energikällor behöver gå fort. Urbaniseringen innebär att allt fler rörelser av människor och gods sker i städer, samtidigt som bostäder, arbetsplatser och andra urbana funktioner konkurrerar om samma ytor. Luftutsläpp och buller från trafik leder till allvarliga hälsoeffekter och fortfarande förolyckas människor i trafiken.

Samtidigt finns det väldigt positiva tekniska utvecklingsströmmar. Elektrifieringen leder till betydligt effektivare energianvändning och till att luftutsläpp inte längre sker i gaturummen. Elfordon är väldigt mycket tystare än andra fordon i hastigheter under 40 kilometer i timmen. Digitaliseringen innebär att vi kan nyttja fordon bättre och effektivisera styrningen av trafik. Automatiseringen gör fordonen säkrare vilket minskar antalet olyckor samtidigt som nya möjligheter öppnas för drift och effektivt underhåll.

Det finns helt enkelt stora möjligheter att lösa en del av problemen med hjälp av ny teknik. Samtidigt är det ruskigt svårt att få genomslag för ny teknik. Av Sveriges cirka 4,7 miljoner bilar var bara cirka 7 500 helt eldrivna år 2016, för att ta ett exempel. (Enligt siffror för 2016 från elbilsstatistik.se)

Varför tar det sådan otrolig tid innan förändringar genomsyrar transportsystemet? Jag har funderat rätt länge på det och fick lite hjälp på tanketraven av att läsa en artikel av holländske forskaren Frank Geels. Han beskriver samhället som bestående av olika ”socio-tekniska system”. Om vi ska byta ut en fundamental teknik, till exempel dieselmotorn, så är det inte bara själva motorn som behöver bytas utan samtidigt väldigt många andra faktorer. Laddinfrastruktur behöver komma på plats. Ingenjörsutbildningar behöver ändra inriktning. Chaufförer behöver våga välja nytt. Produktionslinor och affärsmodeller förändras. Mekaniker utbildas till elektriker. Ideal och images förflyttas. För att en systemförändring ska kunna ske behöver väldigt många olika individer och arbetssätt ändras. Det är svårt. Det tar tid. För det är lättare att finna farhågor än att säga ”ja” när stora komplexa system påverkas.

Ett sätt att ändå komma vidare, har vi märkt på Trafikkontoret, är att våga testa! Vi har under många år tillåtit oss att lära och testa mitt i verkligheten, tillsammans med medborgarna. För det är när vi testar som vi förstår var i det socio-tekniska systemet som de största hindren finns. Kanske är det inom lagstiftningen snarare än inom tekniken? Och när vi ser att testerna fungerar väl, så vågar vi förändra.

/Malin Andersson avdelningschef Utveckling och internationellt, Trafikkontoret Göteborg

Dela:

Gult är det nya gröna

Har du också suttit på Korsvägen, blickat upp mot Eklandagatan och funderat på hur det kommer sig att, oavsett när du anländer, så har du just missat buss 52? Bzzt kan vara lösningen på ditt dilemma. I dag berättar vi om ett nytt hållbart sätt att ta sig fram i Göteborg och undrar – vilken är din hållbarhetsinnovation?

– Tanken är att vi ska fungera som ett miljövänligt komplement till andra färdsätt i staden, säger Sven Wolf, VD på Bzzt.
Idén till Bzzt väcktes i Almedalen för cirka två år sedan i en diskussion som Sven förde med sin vän om det amerikanska företaget Uber, en tjänst där man genom en app beställer och betalar för taxi- och samåkningsresor.
– Jag tyckte att idén var supersmart men de hade ju missat miljöaspekten. Jag tänkte att varför inte göra detta med elbilar istället?
Sagt och gjort. I maj lanserade Sven och hans kollegor, Per Nyrenius och Örjan Jansson, Bzzt i Göteborg med målet att minska användandet av fossila bränslen.
– Det finns ett överhängande miljöhot som vi inte kan bortse ifrån. För oss är social, miljömässig och kulturell hållbarhet nyckelord. Den ena kan inte existera utan det andra. Vi marknadsför oss inte stenhårt som ett miljöalternativ för det tycker vi är lika självklart som schyssta arbetsvillkor eller gott bemötande gentemot våra kunder.
Ja, visionen må vara stor men i övrigt är Bzzt en samåkningstjänst i det lilla formatet. Fordonen väger blott 230 kilo och tar två bältade passagerare. I dagsläget har de en flotta på tre fordon, kör bara i Göteborgs innerstad, har noll drivmedelskostnader och noll framkörningsavgifter. För en 50-lapp slipper du Eklandagatans uppförsbackar.

Ett komplement till andra färdmedel
Bzzt utgår från Chalmers i Johanneberg, som är laddningsplats. Efter full uppladdning med grön el kan Bzzt köra fem mil. Kunden kan åka som mest tio kilometer i taget. Bzzt lämpar sig därför bäst för kortare sträckor, kanske den där sista kilometern mellan busshållplatsen och arbetsplatsen. Eftersom Bzzt klassas som en EU-moped är det inte aktuellt med resor på motorväg eller motsvarande, där en vanlig taxi kommer mer till sin rätt.
– Bzzt konkurrerar varken med cykel, taxi eller kollektiva färdmedel. Tvärtom, är tanken att vi ska fungera som ett komplement till andra färdsätt i staden. Responsen från Västtrafik är positiv eftersom vi hjälper till att avlasta dem i innerstadstrafiken.

Omställning kräver tålamod
Mottagandet bland näringsidkare och allmänhet har varit mycket positivt men trots det har relativt få ännu testat den gula nykomlingen. Det finns dock betydligt större kapacitet.
– ”Hurra! Hållbar mobilitet!”, massor av personer gillade oss på Facebook, tidningarna skrev om oss och vi förberedde oss för en anstormning av resenärer. De två första månaderna har gått helt ok men någon anstormning blev det inte. Det tar helt enkelt tid för folk att börja använda nya grejer. Men flera spännande samarbeten är på gång som vi hoppas ska kunna bidra till att fler upptäcker och använder Bzzt.

Fakta Bzzt

Namnet ”Bzzt” är dels en blinkning med Z-bee – namnet på fordonet som utvecklas på Clean Motion i Lerum – men ska också spegla den innovativa profilen.
– Inom marknadsföring förespråkas namn som är enkla att uttala och att stava. Bzzt är ingetdera. Det låter elektriskt, som en humla som ”bzztar” omkring och som sticker ut, liksom vårt varumärke. Våra Bzzts körs av unga göteborgare från hela världen, är extremt miljövänliga och bokas via app. Vi är nytänkande och det ska reflekteras i namnet.
Sven uppmanar alla att testa Bzzt för att själva upptäcka hur smidigt det är. Reservera för störst chans att få åka när du behöver. Mer information hittar du på hemsidan bzzt.se.

/Selma, utvecklingsledare miljö SDF Lundby

Dela:

Med velomobil mot framtiden

Han har skrämt en cyklist, blir ofta fotograferad och har fått bättre kondition och starkare ben. Eric Zinn är en av Göteborgsregionens första velomobilcyklister.

Under reseutmaningen i april fick vi kontakt med Eric Zinn, som då var på god väg att bli en av Göteborgsregionens första velomobilägare. Och då undrar vi givetvis hur en sådan fungerar, vilka risker som finns, vad andra trafikanter tycker, var får han cykla och så vidare. Här berättar han själv:

Jag har kört velomobil i en dryg månad nu, men det har varit allt annat än drygt. På denna tiden har jag cyklat över 100 mil utan att ha någon vidare tidigare cykelerfarenhet att stoltsera med. Någon gång har jag cyklat sträckan Kungälv–Göteborg med min hybrid (aldrig bägge vägar på samma dag), men inte upplevt det som något nöje, framförallt på grund av smärtan jag får i vänster armbåge. Nu kan jag cykla fram och tillbaka flera gånger i veckan, rätt fantastiskt tycker jag.

Jag köpte min velomobil för att jag känner att jag ”förlorar” så mycket tid på att pendla till mitt jobb på Göteborg Energi som ligger vid Ullevi. En timme dörr till dörr med bussen och anslutande promenader, om allt går som det är tänkt. Ofta kom jag hem rätt sömnig efter tiden på bussen. Nu när har vi fått vårt andra barn har mina möjligheter att träna på kvällarna helt försvunnit för ett okänt antal år framöver. När jag letade efter något som skulle passa dessa bägge förutsättningar verkade velomobilen kunna vara lösningen!

De första resorna var förstås lite skakiga. Hur fort vågar jag cykla här? Syns jag i den här korsningen? Vågar jag cykla om den här personen här? Det har varit några mindre incidenter. Som gången jag trodde jag hade framförvarandes uppmärksamhet men hon skrek till när jag passerade henne på vad jag ansåg var ett säkert avstånd. Vi pratades vid efteråt och jag bad om ursäkt för att jag skrämdes. Jag är också ett tacksamt mål för ungdomar med nya körkort som vill visa sig styva i korken för polarna. (Jag var säkert inte bättre själv i den åldern och what goes around, comes around.) Men eftersom jag kör väldigt rutinmässigt på samma vägar vet jag nu var riskzonerna är. Som vid rondellen på bortre sidan Jordfallsbron där jag tutar i en blind korsning för att väcka sömniga cyklister på andra sidan. Jag har också flyttat ut till bilvägen när det är trångt på cykelbanan (vilket är helt lagligt för alla cyklister att göra). Som till exempel mellan Marieholmsgatan och Ånäsmotet.

Med snabbt stigande kondition och benmuskler är jag nu ofta uppe i 40–50 km/h på raksträckorna mellan Kungälv och Göteborg – vilket nöje det är! Min restid från parkering till parkering (24 km) är nu nere på 55 minuter och jag siktar på 45 minuter som mål. Till detta tillkommer lite praktiska moment plus dusch. Sammantaget ”förlorar” jag kanske en kvart per enkel väg i dagsläget jämfört med bussen. I gengäld vinner jag nästan två timmars konditionsträning och ett stort leende på läpparna följer med mig hela dagen.

En delförklaring till leendet är förstås all uppmärksamhet jag väcker. Jag anade att detta kunde skapa en del nyfikenhet, men jag känner mig som Mick Jagger i en Ferrari när jag åker omkring. Det är galet ibland! Bilar kör om mig för att sedan stanna, chauffören hoppar ut för att försöka fånga mig med kameran. Andra släpper ratten för att göra samma sak medans de kör! Folk pekar, fotar, vinkar, hejar – är detta samma känsla som för löparna i Göteborgsvarvet?

Uppmärksamheten hör intimt samman med att velomobilen är något nytt i trafiksystemet. Men det är sällan nyheter välkomnas av alla. Jag försöker möta det med stor öppenhet, ödmjukhet och försiktighet.

Bilder och erfarenheter från mina resor hittar du på velo-city.se.

/Eric Zinn, velomobilcyklist

Dela:

Bilfria Bilén satsar på cykel

Rumpvärmen på, barnen sitter tryggt i sina barnstolar och matkassarna har lika mycket plats som om de checkat in i en svit på Posthotellet. Vem vill byta den komforten? Bilfria Bilén såklart.

Jag ska testa om livet blir roligare, enklare och friskare om jag ställer bilen och istället kör ellastcykel, med plats för två barn, en katt och lite annat.

Här är förutsättningarna: Jag heter Anna Bilén och är kommunikatör i Västra Göteborg. Jag har sambo och tre barn på sju och fem år, och ett bonusbarn på sjutton. Vi bor i villa en bit utanför centrum (tjugo till trettio minuter med cykel från centrum, beroende på hur hårt jag trampar). Jobbet ligger en kvarts cykeltur bort. Vi har ingen mataffär på gångavstånd.

Jag vill tro att ellastcykeln gör det enklare att göra utflykter med barnen, att det blir roligt för dem att åka med och att jag cyklar mer och längre sträckor. Det jag bävar för är trist väder, svårigheter att parkera, och att vi känner oss begränsade. En resa på två mil utanför spårvagnsnätet blir plötsligt ett heldagsprojekt.

Men regnponchon, gummistövlarna och familjen är redo att anta utmaningen.
Ok – nu rullar vi!

/Bilfria Bilén

Foto: Anders Goliger

Dela:
MENY