Arkiv för taggen: kemikalier

Plastfärg är aldrig ett bra miljöval – här är alternativen

Nästan alla människor målar om hemma någon gång och enorma mängder färg säljs varje år. För det mesta är det plast vi smetar på väggarna, så kallad platsfärg. Plastfärg har nackdelar både för människa och miljö; basen är miljöskadlig fossil olja som till skillnad från till exempel linolja är en ändlig resurs.

Plastfärg innehåller många miljö- och hälsoskadliga tillsatser som mjukgörare, konserveringsmedel, filmbildare, konsistensgivare, tensider och skumdämpare. Färgen är statisk, drar åt sig smuts och åldras fult. Många plastfärger är miljömärkta men plastfärgen kan aldrig bli ett riktigt bra miljöval och i tester har de märkta färgerna visat sig avge lika mycket skadliga ämnen som de omärkta.  Det finns många bra alternativ som istället baseras på ingredienser från växt- eller mineralriket och här presenterar vi några av dem.

Färger med linolja

Linoljefärger har en stark tradition i Sverige. På grund av linoljans små molekyler som effektivt tränger in i träet har färgen förträffliga, träskyddande egenskaper. Ren linoljefärg har en koncentration på 40 – 50 procent och används till snickerier både inom- och utomhus. Emulsionsfärg används för vägg och takmålning inomhus och innehåller 10 -20 procent linolja och ger matta, limfärgsliknande ytor som blir vattenfasta och tvättbara. Äggoljetempera passar för vägg-, möbel- och konstmålning och redan Michelangelo använde färgen när han målade sina fresker.  Färgen reflekterar ljus på ett fint sätt och ytan blir mycket slitstark tack vare den seghet som ägget och linoljan ger tillsammans.

Linoljefärger älskas av vissa och hatas av andra – som tycker att färgen är blaskig och arbetsintensiv då de appliceras med flera tunna strykningar. Vid invändig målning kan känsliga personer besväras av lukten när linoljan torkar. God ventilation, värme och ljus förkortar torkprocessen. Linoljefärg passar inte på starkt sugande ytor eller om man önskar en kritvit kulör eftersom färgen gulnar med tiden. En del fabrikat kan innehålla lacknafta och terpentin som är miljö- och hälsoskadligt. Välj bort dem.

Naturhartsfärg/naturfarbe

Naturhartsfärg/naturfarbe har sina rötter i den tyska miljörörelsen. Största tillverkaren är Auro som garanterar en färg helt fri från syntetiska ämnen. Istället ingår ingredienser som naturharts, växtalkoholestrar, akaciegummi, ricinolja och kasein. Hos Auro och Färgriket hittar du också ekovarianter av väggspackel, elementfärg och andra specialfärger.  Sverige har en egen naturfärgstillverkare, Färgbygge, vars färg numera säljs på Colorama under namnet Natura. Färgerna brukar vara lättmålade.

Mineraliska färger

Mineraliska färger har kalk, lera eller silikat som bindemedel. De är luktfria och ger vackra matta ytor med en putsliknande textur. Traditionellt förknippas kalkfärg mest med gamla stenhus som de vackra medeltidshusen i Visby. Men idag har färgen blivit populär och används även inomhus på ytor som gips och tapeter. Men då rör det sig inte om ren kalkfärg på osläckt kalk, som bara kan fästa på mineraliska underlag, utan något mer bindemedel har tillsatts. Ekofärgtillverkare, som Leino och Auro, brukar blanda i kasein eller cellulosa för ökad vidhäftning – medan vissa fabrikanter använder plast.

Kalk har flera bra egenskaper som att motverka mögel, absorbera lukter, kunna ta upp och släppa ifrån sig fukt och verka antiseptiskt- därför kalkade man förr ladugårdar.  Kalkfärgsytor blir vackert levande när mineralkornen bryter ljuset och utomhus varierar kulören med väderleken. När färgen tar upp fukt blir den mörkare.

Även lerfärg ger en vacker matt yta, leran hjälper till att reglera fukthalten i rummet och verkar dessutom renande på rumsluften.

Silikatfärg är betydligt mer slitstark än kalkfärg men ger inte samma skiftningar i färgen.  Det finns fasadsilikatmålningar som hållit i 150 år utan renovering. Styrkan kommer från bindemedlet silikat, vattenglas. Keim är den största tillverkaren. En mindre mängd plast kan ingå i vissa moderna silkatfärger.

Klimatförändringarna tuffa för framtidens träfasader 

Enligt Folksams tester är det få träfärger som håller måttet. Klimatförändringen och sämre virkeskvalitet har lett till ökade problem med svartmögel och påväxt. Kanske behövs ett nytänk där bra virke, rätt utförd målning (under så torra förhållanden som möjligt) och regelbunden fasadtvätt är lika viktiga som färgen.

Plastfärgen dominerar även när det gäller utomhusmålning. Nackdelen är den dåliga miljöprofilen och att färgen bildar en tät film som kan leda till fukt och rötskador när vatten som kommit in under färgen inte kan ta sig ut igen. Inte heller Alkydoljefärg med konstharten alkyd som bindemedel är något bra alternativ. Bättre val är linoljefärg eller slamfärg – kulturhistoria på burk – som Falu Rödfärg kallar sin färg med järnockra från Falu koppargruva. Men det finns även fler tillverkare och andra kulörer, som ockragul, svart och grönt. Slamfärgen är snäll mot miljön, förutom pigment innehåller den mjöl, vatten och en skvätt linolja.

/Cathrine Bülow, Ekobyggportalen

Läs mer om tester som gjorts på plastfärg:

•  Testfakta: ”Vanlig väggfärg förorenar ditt hem” 

•  Arbetarskydd: ”Höga halter av allergiframkallande konserveringsmedel finns i nästan all vattenbaserad målarfärg”

 

Dela:
Tuber med målarfärg

Vad är det värt att få till exakt rätt nyans?

Det sägs att Vincent van Gogh käkade kadmiumgult när han mådde som sämst. Kanske är det sant, kanske inte. Oavsett vilket kan han inte ha mått bättre av det. Kadmium är en oerhört giftig tungmetall som används i styrstavar till kärnkraftsreaktorer, batterier – och konstnärsfärger. Och som trots sin giftighet fortsätter att hamna i landskapsmålningar, porträtt och abstrakta kompositioner.

Det är egentligen inte märkligt att just kadmium har blivit ett populärt pigment. Det har en mängd goda egenskaper och ger en intensiv, täckande färg, som är ljusäkta och har lång hållbarhet. Pigmentet används i både akryl, olja och akvarellfärg. Samtidigt kan kadmium skada njurarna och orsaka benskörhet hos människor som får det i sig. Dessutom hamnar kadmium från konstskolor och ateljétäta områden ofta i avloppsvattnet och ställer till problem för reningsverken – om halterna av kadmium i avloppsvattnet blir för höga kan slammet inte användas som gödsel. Och om växterna plockar upp kadmium ur jorden får vi i oss det när vi käkar grönsaker och spannmål.

På ett sätt är frågan ganska enkelt: kadmium borde inte användas av oss vanliga konsumenter. Ämnet har fasats ut och förbjudits på en mängd områden, men för just hobby- och konstnärsfärger har man gjort ett undantag. För mig tog det ett bra tag innan det sjönk in hur giftigt kadmium är. Det är ju så lätt att i valfri konstnärsbutik köpa en tub med kadmiumgult – inte kan de väl sälja hur skadliga grejer som helst? Och så är det ju så små mängder, vad spelar det för roll? Men faktum är att utsläpp från konstnärs- och hobbyfärger är en av få kvarvarande tydliga utsläppskällor av kadmium. Flera konstskolor har förbjudit användningen av kadmiumfärger, men det rimligaste vore kanske att förbjuda försäljningen helt. Eller att tydligare deklarera färgernas skadlighet i butikerna.

För det finns alternativa färger, där billiga, syntetiska pigment fått ersätta kadmium. De är märkta ”HUE”, ”SUB” eller ”IMIT” och ligger nära originalet även om de saknar vissa egenskaper. En del konstnärer tycker därför att ersättningspigmenten är undermåliga och håller fast vid kadmiumpigmenten. Men hur mycket är det värt att få fram den exakt rätta nyansen av gult eller rött? Själv tycker jag att alternativen räcker gott – annat känns mer avgörande för om en målning blir något att ha. Och blir den inte det går det ju alltid slipa ner och måla över eller klippa den i bitar och göra kollage. Även det en liten miljöinsats.

Mer läsning om hållbart måleri (inklusive tips om avfall, lösningsmedel och annat viktigt):

Art Lab Gnesta har genomfört ett projekt om hållbart måleri
Folkuniversitetet och Göteborgs Stads guide till miljövänligt måleri

/Lars Magnusson, målare och kommunikatör, Hållbar Utveckling Väst

Dela:
Illustration på barn som leker

Ny sajt och podd om kemikalier

Kemikalieinspektionen är vår nationella myndighet som har huvudansvaret för miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Jag besöker ofta deras hemsida och söker i deras databaser efter utfasningsämnen och godkända bekämpningsmedel, läser rapporter om strategier för utfasning av fluorerade ämnen och så vidare. Med andra ord ganska knastertorra myndighetsuppgifter.

Ibland svävar jag iväg och läser en handlingsplan för giftfri vardag som visserligen kan ge imponerande insikter om hur stenhårt Kemikalieinspektionen jobbar för att påverka kemikalielagstiftningen internationellt, för visst är det så att kemikaliefrågan är global.

Men nu händer det grejer på myndighetens hemsida, en kemikaliepodd och en rykande färsk webbplats – Kemikalier i barns vardag. Det är så kul när myndigheter hänger med och förändrar sina sätt att sprida information till oss konsumenter och föräldrar. Det är dessutom inte en helt lätt uppgift eftersom kunskapen om kemikaliers påverkan är skrämmande låg. På den nya webbplatsen finns massor av bra väl avvägd info och framför allt konkreta tips, till exempel på vad du gör om du tappar en lågenergilampa som innehåller kvicksilver på golvet…
Podden är också fin och har precis i dagarna släppt det sjätte avsnittet om kemikalier i textilier, det svåra sjätte avsnittet för att citera favoritpoddaren Kristoffer Triumf i Värvet.

Så gå in på hemsidan: www.kemikalieinspektionen.se

Även Naturskyddsföreningens kampanj Fräsch på riktigt är ett exempel på lyckad kommunikation, så gå in där också.

Vi passar väl också på att heja på Läkemedelsverket att haka i? Läkemedelsverket har hand om lagstiftningen för kosmetiska produkter och här finns massor av information som vi vill ha på samma lättillgängliga sätt. Kanske någonting i stil med – Kosmetikapodden, avsnitt 1, Så undviker du miljö och hälsoskadliga kemikalier i kosmetika.

/ Kemikaliefria Karin, miljöinspektör miljöförvaltningen Göteborgs Stad.

Bild: Kemikalieinspektionen

Dela:
Hudvårdsprodukt på hand

Miljövänliga veckan – fräsch på riktigt

Miljövänliga veckan är höjdpunkten i Naturskyddsföreningens kampanj Fräsch på riktigt som uppmärksammar grejerna vi har i badrumsskåpet.

En del hygienprodukter innehåller ämnen som misstänks vara skadliga för oss människor och vår miljö, exempelvis hormonstörande och allergiframkallande ämnen. Några produkter innehåller också små plastkorn, så kallade mikroplaster, som påverkar livet i havet negativt när de släpps ut från avloppsreningsverket. Genom att välja produkter som är miljömärkta med exempelvis Svanen eller Bra miljöval undviker du dessa ämnen. Att göra sina egna hygienprodukter av livsmedel är ett annat alternativ. Visste du exempelvis att det är enkelt att fixa din egen body scrub genom att blanda en del rapsolja med två delar strösocker?

Fler tips på enkla produkter att gör själv hittar du här.
Läs mer om miljövänliga veckan här.
Här finns massor av bra information i tidigare blogginlägg av Kemikaliefria Karin.

/Ingrid Bohlin, miljöutredare miljöförvaltningen Göteborgs Stad

 

 

Dela:

Plast – hot och möjlighet

Plast är en av vår tids viktigaste material, nästintill oersättlig inom medicin, byggbranschen, elektronik och dessutom användbar i allt från industriella applikationer till textilier. Plast kan också vara en del av framtida intelligenta lösningar för ny miljövänlig teknik och nya medicinska tillämpningar. Men plast är samtidigt en av vår tids största miljöproblem.

Användningen av plast, världen över, har ökat drastiskt under de senaste 60 åren, från 0,5 miljoner ton på 1950-talet till över 311 miljoner ton idag, och runt 8 miljoner ton av detta hamnar i havet varje år.

Både myndigheter, allmänheten samt vetenskapssamhället har varit medvetna om problemen med plastskräp i vattenmiljön i årtionden, men det är bara nu som detta har kommit upp på agendan som en global prioritering. I början på juni hölls den första Ocean Conference på FN i New York, där Sverige och Fiji delade på värdskapet under en konferens med havet i fokus. En hel vecka med diskussioner och lösningar kring SDG14, sustainable development goal 14. Nedskräpning, plast i havet, föroreningar och fiske var punkter som låg högt på agendan.

80 procent av plasten från land

Förekomsten av plast i vattenmiljön är väl dokumenterad och plastens spridningsvägar har börjat kartläggas – 80 procent av det som hittas i havet kommer från land, resten kommer från förlorade eller dumpade föremål till havs. Även om vi vet mest om så kallad makroplast, alltså vanligt skräp, avfall, fiskeredskap, sopor och så vidare, så lär vi oss också mer och mer om mikroplast.

Mikroplast definieras som plastpartiklar som är mindre än 5 millimeter i storlek. Dessa uppstår antingen genom nedbrytning av större plastföremål eller sprids till havet som mikropartiklar från industriella produkter, mikrobeads i ansiktstvätt och tandkräm, bildäcksslitage eller granulat från konstgräsplaner.

Forskning visar att så mycket som 100 000 partiklar kan finnas per kvadratmeter yta på vissa stränder och upp till 350 000 större objekt per kvadratkilometer vid havsytan. Detta makroplastskräp utgör omedelbara hot: plasten konsumeras i stora mängder av över 800 olika arter av marina djur, inklusive ryggradslösa djur, fisk, sköldpaddor, fåglar och däggdjur; båtar blir skadade, turismen blir lidande.

Men det har också blivit allt tydligare att även mikroplaster kan ätas och skada djur. Mikroplaster hittas i yt- och djupvatten, i åar och sjöar, i jord och sediment, i luft, i djur, i vår mat.

Olika åtgärder behövs

Det kommer att behövas många olika typer av åtgärder för att skydda haven och en global satsning för att säkra en hållbar utveckling. Plast består av en stor grupp olika material och kemikalier med olika användningsområden. Enligt Plastics Europe finns det fem huvudgrupper av produkter som dominerar marknaden: polyvinylklorid (PVC), polypropen (PP), polyeten med hög och låg densitet (PE), polystyren (PS), och polyetylentereftalat (PET).

Kemikalier som finns i olika produkter skiljer sig också en hel del, och inkluderar diverse grupper av ämnen som mjukgörningsmedel, UV-stabilisatorer, antimikrobiella ämnen, färgämnen, flamskyddsmedel och dioxiner. Dessutom binder miljöföroreningar till plasten i havet på grund av plastens hydrofoba natur.

Många av dessa tillsatser och miljöföroreningar är bevisat giftiga med effekter som cancerframkallande, hormonstörningar, immunotoxiska effekter och oxidativ stress. Plasten har dessutom olika användningsområden i olika produkter och som följd olika spridningsvägar: större artiklar (datorer och hemelektronik), engångsartiklar (plastbestick, påsar, marförpackningar), fiskeredskap, fiber från textilier, väg- och bildäcksslitage.

Plastens värde måste höjas

Arbetet med att angripa problemen med plast i miljön har påbörjats. Det finns till exempel olika förbud mot olika typer av produkter. Vissa städer eller länder förbjuder plastpåsar, engångsartiklar, frigolit (PS) i matförpackningar. Satsningar på avfallshantering är viktig, både vad det gäller hämtning, återvinning och soptipp, som i sig är en stor spridningsväg till miljön. Program som underlättar hantering av gamla fiskeredskap finns i vissa hamnar. Satsningar på information till allmänheten pågår. Stora strandstädningskampanjer organiseras.

Men än viktigare är självaste värdet av plastmaterialet. Detta är ett material som oftast produceras av fossilt bränsle, som är designat för att användas under en kort tid, men som kommer att finnas kvar som skräp i många, många år. Vi måste se till att plast har ett värde! Vi behöver ändra vårt förhållande till plast, både via vårt beteende, vårt samhälle, vårt ekonomiska förhållande till plast. Vi måste börja undvika onödig plast, se till att det inte hamnar i miljön, och utveckla ny design, nya teknologier och nya lösningar!

Inom Sverige kommer nya förbud mot mikrobeads i kosmetiska produkter, satsningar på strandstädning (mycket av det som kommer i land längs Sveriges västkust kommer från övriga Europa), utveckling av vattenhantering via dagvatten och avlopp, och forskning på många nivåer!

/Bethanie Carney Almroth, forskare, som bland annat jobbar med ett formas-finanserat projekt som heter ”Ett hav av plast – Är plastpartiklar toxiska för fiskar?” där hon studerar effekter av mikropartiklar på fiskar.

Mer info om mikroplaster kan du få i de här två filmerna med Bethanie:
Till slut hamnar plasten och kemikalierna på våra middagstallrikar Göteborgs Universitet i Almedalen, 2014
Mikroplast i haven Akademisk kvart på Stadsbiblioteket, i samarbete med Göteborgs Universitet, 2014

Bilden är tagen på FN:s havskonferens, på ett event där deltagarna diskuterade plastproblematiken på SIDS (small island developing states), varför dessa öar är särskilt utsatta samt olika lösningar. Från vänster i bild: Bethanie, kronprincessan Viktoria och Lena Gipperth från Center for Sea and Society.

Dela:
MENY