Ge barn bättre hälsa och studieresultat — genom hållbart resande

Resan till och från skolan är mer än en transportsträcka. Hur barn och ungdomar tar sig till skolan och vad de gör under resan har betydelse för deras studieresultat och psykiska välbefinnande. Det visar ny forskning.

Jessica Westman, doktor i psykologi vid Karlstad universitet forskar på hur resor påverkar barns psykiska välbefinnande. Hennes forskning visar att barns välmående och prestation kan kopplas till hur de reser till skolan. Det handlar bland annat om vilket färdmedel de reser med, vad de gör under resan och hur lång restid de har.

Jessicas studier inkluderar ungefär 600 barn i Skåne och Värmlands län i årskurs fyra, sex och åtta. Barnen fyllde i enkäter direkt vid ankomst till skolan och innan hemgång på eftermiddagen. De fick också utföra ett kognitivt test för att undersöka relationen mellan färdmedel och prestation.

Piggare, gladare och mer mentalt aktiverade

Vad visar då resultaten? Studien visar att barn som är aktiva under resan, till exempel genom att prata med kompisar, blir mentalt aktiverade redan innan de kommer fram till skolan. Det här påverkar deras skolprestation positivt. Barnen som åker buss, cyklar eller går uppger dessutom att de känner sig piggare och gladare jämfört med de barn som blir skjutsade i bil.

Ytterligare ett resultat är att de barn som använder sin mobiltelefon under resan ofta presterar bättre under skoldagen. Det kan delvis förklaras med att en del interaktiva spel är positiva för kreativiteten och tankeförmågan. De barn som skjutsas med bil är istället tröttare både under resan och under skoldagen. De är också minst nöjda med sin resa.

Bra med längre restid

Många föräldrar väljer att skjutsa sina barn till skolan då de anser att cykel, gång eller skolbuss tar för lång tid. De ser det också som praktiskt med bil. En del väljer bil för att de anser att det är tryggt för barnen. Samtidigt har restid som är längre än 15 minuter positiv effekt på barns prestation, vilket kan vara värdefullt för föräldrar att veta.

Jessicas forskning visar att barn med längre restid har fler möjligheter att ägna sig åt de aktiviteter som är positiva för deras välmående. Barn som cyklar, går och åker skolskjuts har möjlighet att umgås med sina vänner och bli både fysiskt och mentalt aktiverade.

Barn som skjutsas i bil till skolan rapporterar färre aktiviteter och pratar i regel mindre längs vägen. Bil kan närmast ha en sövande effekt och ibland fylls bilresan av smågnabb och stress. För barnen kan det ha negativ effekt för både välmående och prestation.

När bilen är ett måste

Nu är det trots allt så att många barn saknar alternativ till bilen. Det rör sig till exempel om barn som inte uppfyller kriterierna för att få skolskjuts men bor vid en starkt trafikerad landsväg. Föräldrar ska inte känna skuld för att de måste skjutsa sina barn. Men ett tips är att försöka göra bilresan så rolig och mentalt aktiverande som möjligt. Prata, sjung eller gör någon rolig billek! Det kan låta banalt, men den här typen av aktivering kan ha en positiv inverkan på barnens prestation och mående under dagen.

Hur barn och ungdomar reser i vardagen påverkar inte bara deras välmående och hälsa utan också deras framtida resvanor. Hur vi reser som barn ligger faktiskt till grund för hur vi reser som vuxna. I takt med att människors hälsa och psykiska välmående blir allt sämre ökar även bilresandet. Kanske är det dags att på allvar se över vår nästa generations resvanor och hjälpa dem få in goda resvanor som gynnar både deras hälsa och miljö.

Vad kan vi göra framåt?

Jessica menar att dessa resultat gör att vi behöver förändra vårt sätt att vi se på barns resor. Det är inte bara ett sätt att förflytta sig från en plats till en annan. Det påverkar dem både fysiskt och psykiskt och ger effekt på deras studieresultat.

Om nästa generations resenärer skall utveckla hälsosamma resvanor, både för miljö och hälsa, bör barns upplevelser tas på allvar. Eftersom barn upplever cykel, gång och skolskjuts som positivt bör dessa färdmedel bli mer lättillgängliga. En väg att gå kan vara att barns skolresor blir en del av de transportpolitiska målen. Då kan också planering av gång och cykelvägar bli en del av bebyggelsestrukturen. Det är också viktigt att trafikmiljön runt skolorna anpassas så att barn som kliver av skolbussen eller kommer gående inte utsätts för onödig fara.

Skolskjutsverksamheten bör också ses över. Idag är det är ett problem att många föräldrar tycker det är mer praktiskt att ta bilen än att låta sina barn åka skolskjuts. Genom att arbeta med skolskjuts kan det bli ett mer attraktivt färdmedel i den stressiga vardagen.

Dela:
MENY