Arkiv för kategorin: Den köpfria trion

Den köpfria trion om nya vanor som kommer att hålla

Ett köpfritt år. Men sedan då? Vad händer när året är slut? Är det bara ett tidsbegränsat experiment innan det är dags att shoppa loss igen? Den köpfria trion tror inte att de kommer återgå till sina gamla vanor. – Jag tror man kommer att tänka på ett annat sätt än tidigare när man handlar, säger Helena.

Det började som ett nyårslöfte och kändes som ett experiment. Helena Bengtsson tänkte först bara vara med i tre månader. Men månaderna har gått och tillsammans med Viktoria Edvardsson och Lena Carlsson har hon nu varit köpfri i elva månader. En månad återstår innan … Ja, innan vad?

– Jag tänker att det har blivit någon form av beteendeförändringar. Hur man förhåller sig, hur man resonerar och tänker kring inköp, säger Lena.

Alla tre vittnar om att de i dag tänker annorlunda än de gjorde för ett år sedan, och värderar annorlunda. De kommer inte fortsätta vara köpfria, men de är mer medvetna om vad de köper och varför. Och vad de kan få i stället.

– Det blir lite mer second hand. Och sedan det här med tidningar som jag gillar, jag har ju utnyttjat biblioteket som är helt fantastiskt! Jag har kunnat läsa fler tidningar, för de har ju ännu fler än vad jag har, säger Helena och fortsätter:

– Jag tror man kommer att tänka på ett annat sätt än tidigare när man handlar. Och värdesätta, vad kan jag göra i stället för att åka och shoppa? Om man inte ska ha något speciellt, bara gå runt och titta i affärer tror jag inte att jag kommer att göra. Det viktiga tror jag är att man ser vårt samhälle lite utifrån. Vad är det vi håller på med?

– Precis. Åker man förbi Ikea en söndag när det är strålande väder så är parkeringen full, vad är det? En ledig dag med fint väder och folk väljer att gå in och konsumera? Jag förstår att i olika lägen i livet behöver man köpa saker. Men jag tror inte att alla är där av den anledningen, utan det är nöjet för dagen för många, säger Lena.

Deras eget år är som sagt snart till ända, men de ser gärna att andra tar vid och utmanar sig själv. En kortare eller längre tidsperiod spelar inte så stor roll, menar Viktoria.

– Jag tror inte man behöver hålla på så länge för att se sina vanor och hur man utsätts för köpinstinkter. Håller man på lite längre får man andra insikter, säger hon.

Helena instämmer:

– Det tror jag man ser ganska snabbt, om man är en person som brukar shoppa. Plötsligt får man en lördag ledig, vad kan jag göra då? Så testa! Jag har köpstopp är också ett legitimt argument om man inte har råd, och enklare att säga.

Men vi låter Lena avsluta Den köpfria trions sista blogg med sin sammanfattande reflektion över hur det nu känns efter elva månaders köpstopp:

– Det känns inte som en utmaning, tycker jag nu. Det bara är nu.

Här har du november månads köpfria löfte

Vad lovar du?

/Peter, projektledare GreenhackGBG

Dela:

Den köpfria trion: ”En sån bra idé – då kan man ju lägga hela lönen på krogen!”

Helena Bengtsson, Viktoria Edvardsson och Lena Carlsson är inne på sluttampen av sitt köpfria år. Löftet gäller bara de själva, trots att de har familj alla tre. Men hur är det nu då, har deras år påverkat övriga i familjen något? Ja, givetvis är det så.

I Den köpfria trions senaste blogg berättade Helena att hon under året lånat kläder av sin tonårsdotter, i stället för att köpa nytt. Alla tre har tonårsbarn som bor hemma, och två av dem är även gifta. Frågan är hur ett sådant här löfte påverkar övriga familjen. Ett lånat klädesplagg är ett tydligt exempel.

Det finns fler.

– Min äldsta dotter var ganska snabb att hänga på. Hon var redan innan inne på att handla second hand, och det gör hon fortfarande men hon har också börjat tänka efter inför ett köp, behöver jag verkligen det här nu? säger Viktoria.

Lena instämmer, även hennes barn har börjat köpa mycket second hand i stället för nytillverkat, och minskar därmed sin klimatpåverkan rejält. Medan Helenas barn, och framför allt sonen som inte är så intresserad av att shoppa själv, påverkas av att hon inte går i affärer på samma sätt som tidigare.

– När jag var ute och handlade själv, då köpte jag kläder även till alla andra. Nu är jag aldrig ute i affärerna så nu har jag inte köpt något till de andra, säger hon.

– Precis. Min yngsta dotter som är 14 är inte intresserad av att köpa kläder så nu får man tänka lite extra på att hon har kläder som passar inför höst och vinter, säger Lena.

Alla tre menar att givetvis påverkas omgivningen, och då framför allt den nära omgivningen som familjen är. Dels påverkar det hur en pratar om shopping hemma, och dels påverkar vad en gör.

– Lite påverkar det ju vad man gör med den gemensamma tiden. Utflykten på lördagen går inte till Frölunda torg, det hände innan. Det handlar om vad man utsätter sig för, säger Viktoria.

Men männen då? Har inte de påverkats att delta på något sätt? Som en följare på Facebook påpekade i samband med Den köpfria trions första blogginlägg så verkar det här med köpfrihet vara något som kvinnor hoppar på, inte män. Inom GreenhackGBG har vi ännu inte fått in några rapporter om några män som antagit utmaningen att vara köpfri en kortare eller längre period. Finns det några män som testat detta? Eller funderat i de här banorna? Hör av er och berätta!

Men även här har faktiskt Den köpfria trion påverkat.

– Ja, min man har inspirerats. Han funderar mer i de banorna nu, åtminstone säger han det. Han berättar också gärna om mitt köpstopp för andra och det är ju bra – att väcka tankarna hos fler. En av hans arbetskamrater vet jag sa ”En sån bra idé – då kan man ju lägga hela lönen på krogen!”, säger Viktoria.

/Peter, projektledare GreenhackGBG

Dela:

Den köpfria trion: ”Allt inriktar sig på att man ska köpa”

Viktoria har suttit kvar i bilen och lyssnat på radio när övriga familjen gått in på Frölunda torg och handlat. Helena har tystat telefonförsäljare. Lena har använt björkstammar att ha som gardinstänger. Dagens blogg handlar om hur det köpfria året har varit annorlunda mot andra år. För det har det.

Viktoria Edvardsson säger att den tydligaste skillnaden i början av året var när hon märkte att hon scannade av annonser i tidningen. Men annonserna var inte längre relevanta för henne.

– Det blev tydligt för mig att det är så mycket sådant man tar in. Allt inriktar sig på att man ska köpa, ha en ny sak, eller förnya något. Man är väldigt programmerad att nappa på det. Efter sommaren såg jag en annons om att det var rea i en skoaffär och jag var mentalt halvvägs in i affären innan jag kom på mig själv. Det är lätt att triggas igång av de här grejerna, säger hon.

– Precis, man exponeras för det vare sig man vill eller ej, hela tiden. Att det ska vara på ett visst sätt, man ska ha vissa saker, säger Lena Carlsson.

I början av året bokade de in stödträffar med varandra, men det behovet finns inte kvar längre. I stället för att shoppa tillsammans har de gjort annat. Helena Bengtsson och Lena har till exempel plockat mycket bär i år.

– Då undrar jag varför vi inte utnyttjar det mer, allt värdefullt som finns gratis, säger Helena.

– Ja, att inte fler är ute och hämtar in det här som är gratis? Det tänker jag på under vintern, hur dyrt det är, säger Lena.

Värt att notera här är att ingen del av köpstoppet gäller maten, men Lena, Helena och Viktoria menar att tankesättet sprider sig. Annat som har gjorts i år är att de har träffats och bytt och lånat kläder av varandra. De har träffats och sytt om och uppdaterat kläder de har kvar.

– Jag hade en yllekofta som kostade mycket pengar när jag köpte den. Men jag har använt den mycket och den gick att laga. Jag sparade 1–9 timmar på att slippa leta efter en ny, 1 000 spänn på att jag inte behövde köpa någon ny och ett halvt kilo ull som inte behövde produceras, säger Viktoria.

– I våras lånade jag tonårsdotterns kläder när vi skulle gå ut. Ett typiskt sådant tillfälle när jag tidigare hade köpt nytt, säger Helena.

De berättar om omklackade skor, återupptäckta kläder som länge legat oanvända och hur de blivit mer noga med att vårda sina kläder och skor. Men även helt andra grejer.

– Det bästa har varit när det har ringt telefonförsäljare. Nej, tyvärr jag har köpstopp. Då blir de helt tysta. Jaha, tack då, säger de och lägger på. Annars tjatar de och fortsätter, säger Helena.

– Jag har använt björkstammar som gardinstänger, säger Lena.

– Jag har suttit kvar i bilen när familjen gick in på Frölunda torg. Det var jätteskönt, jag lyssnade på radion och bara tog det lugnt. Och så har jag unnat mig att gå mer på restaurang och kafé, säger Viktoria.

Just det sista där återkommer de till i samtalet flera gånger. Tiden.

– Ja, det frigör tid, det blir inte att man lägger tid på att gå i affärer, säger Lena.

– Jag var nere på stan och fick en halvtimme över. Det vanliga hade varit att gå in i rea-butiken och kolla om där är något, nu hittade jag 300 kvadrat i stället, säger Viktoria.

– Sedan blir man mer uppmärksamma på hur andra köper och hur de pratar om det. De har shoppat en hel dag, så har man själv varit ute i naturen, säger Helena.

/Peter, projektledare GreenhackGBG

Dela:

Den köpfria trion: ”Jag ville få ett lättare liv”

Klockan 23 på nyårsaftonskväll, med en timme kvar till tolvslaget, tittade Viktoria på sina kompisar Helena och Lena och frågade: – Jag har funderat på ett utmanande nyårslöfte – vill ni vara med? Utmaningen gällde ett köpfritt år och de hängde givetvis på. Under november berättar de hur året har varit.

Viktoria Edvardsson, Helena Bengtsson och Lena Carlsson har hängt ihop länge. Genom åren har de diskuterat barn och uppfostran, de har gått ut och tagit en fika, visat det senast inköpta plagget och då och då även shoppat ihop. På ett par sekunder bestämde de sig på nyårsafton förra året för att ändra på det.

Under ett helt år skulle de inte shoppa något, varken tillsammans eller var för sig. Och det började som sagt med Viktorias fråga på nyårsaftonskvällen.

– Yes, det gör vi! sa vi. Dessutom kände vi oss lite ekonomiskt utarmade efter julen, vilket underlättade för att komma igång, säger Helena.

Viktoria själv menar att tankarna funnits ett tag men att det var där och då som idén om ett nyårslöfte tog form. Det var inte för att överrumpla kompisarna som hon tog upp det sent på nyårskvällen. Hon trodde från början att det var hennes miljöengagemang som låg som grund till löftet, men när hon i efterhand har funderat igenom det hela har hon landat i att det inte var den drivande anledningen.

– Det handlade mycket om miljön, men lika mycket om platsbrist, känslan av att jag hade för mycket grejer var en stark drivkraft. Jag ville få ett lättare liv med mindre saker och mer av annat roligt, säger hon.

– Och sedan kändes det som en verkligt spännande utmaning. Vad händer när man inte shoppar? Kan mindre konsumtion ge ett roligare liv? säger Lena.

Sagt och gjort, löftet var snart avgett och det köpfria året inlett. Men vad innebär egentligen ett köpfritt år för Den köpfria trion? Vad är det de gett sig själva i uppdrag att inte köpa? Och vad finns det för undantag?

Först och främst gäller det bara de tre i Den köpfria trion. Övriga familjemedlemmar har möjligen påverkats av det köpfria året på olika sätt som vi återkommer till senare i månaden, men själva löftet och utmaningen gäller bara Viktoria, Helena och Lena. Mer då?

-Vi insåg nog att det skulle uppstå problem framöver. Hur länge kan man till exempel hålla liv i ett par nylonstrumpor? Är det slut på ”gå på fest” till hösten när de har gått sönder? säger Helena.

– Och vi får köpa material om vi vill tillverka något själva eller laga något som gått sönder, snickerimaterial eller sömnadsmaterial eller så. Vi får också köpa tjänster och upplevelser, säger Viktoria.

– Precis. Löftet gäller husgeråd, inredning, kläder och elektronik mm. Men vi satte ett undantag för att få ersätta funktion. Om något går sönder som man behöver får man köpa det. Jag har till exempel köpt träningsskor. Och om min kompass hade gått sönder hade jag inte kunnat orientera, då hade jag fått köpa en ny, säger Lena.

– Men det blir ändå att man tänker efter. Man köper inte extra som man annars hade gjort, säger Helena.

– Precis, och man reparerar saker som går sönder mer nu. Jag har tejpat mina sportglasögon och dessutom lämnat in läsglasögonen till min brorsdotter som jobbar som optiker, i stället för att köpa nya, säger Lena.

– Ja, vi är lite mer rädda om grejerna, när vi inte bara kan gå ut och köpa nya, säger Viktoria.

/Peter, projektledare GreenhackGBG

Dela:
MENY