Blogg

Plastfärg är aldrig ett bra miljöval – här är alternativen

Nästan alla människor målar om hemma någon gång och enorma mängder färg säljs varje år. För det mesta är det plast vi smetar på väggarna, så kallad platsfärg. Plastfärg har nackdelar både för människa och miljö; basen är miljöskadlig fossil olja som till skillnad från till exempel linolja är en ändlig resurs.

Plastfärg innehåller många miljö- och hälsoskadliga tillsatser som mjukgörare, konserveringsmedel, filmbildare, konsistensgivare, tensider och skumdämpare. Färgen är statisk, drar åt sig smuts och åldras fult. Många plastfärger är miljömärkta men plastfärgen kan aldrig bli ett riktigt bra miljöval och i tester har de märkta färgerna visat sig avge lika mycket skadliga ämnen som de omärkta.  Det finns många bra alternativ som istället baseras på ingredienser från växt- eller mineralriket och här presenterar vi några av dem.

Färger med linolja

Linoljefärger har en stark tradition i Sverige. På grund av linoljans små molekyler som effektivt tränger in i träet har färgen förträffliga, träskyddande egenskaper. Ren linoljefärg har en koncentration på 40 – 50 procent och används till snickerier både inom- och utomhus. Emulsionsfärg används för vägg och takmålning inomhus och innehåller 10 -20 procent linolja och ger matta, limfärgsliknande ytor som blir vattenfasta och tvättbara. Äggoljetempera passar för vägg-, möbel- och konstmålning och redan Michelangelo använde färgen när han målade sina fresker.  Färgen reflekterar ljus på ett fint sätt och ytan blir mycket slitstark tack vare den seghet som ägget och linoljan ger tillsammans.

Linoljefärger älskas av vissa och hatas av andra – som tycker att färgen är blaskig och arbetsintensiv då de appliceras med flera tunna strykningar. Vid invändig målning kan känsliga personer besväras av lukten när linoljan torkar. God ventilation, värme och ljus förkortar torkprocessen. Linoljefärg passar inte på starkt sugande ytor eller om man önskar en kritvit kulör eftersom färgen gulnar med tiden. En del fabrikat kan innehålla lacknafta och terpentin som är miljö- och hälsoskadligt. Välj bort dem.

Naturhartsfärg/naturfarbe

Naturhartsfärg/naturfarbe har sina rötter i den tyska miljörörelsen. Största tillverkaren är Auro som garanterar en färg helt fri från syntetiska ämnen. Istället ingår ingredienser som naturharts, växtalkoholestrar, akaciegummi, ricinolja och kasein. Hos Auro och Färgriket hittar du också ekovarianter av väggspackel, elementfärg och andra specialfärger.  Sverige har en egen naturfärgstillverkare, Färgbygge, vars färg numera säljs på Colorama under namnet Natura. Färgerna brukar vara lättmålade.

Mineraliska färger

Mineraliska färger har kalk, lera eller silikat som bindemedel. De är luktfria och ger vackra matta ytor med en putsliknande textur. Traditionellt förknippas kalkfärg mest med gamla stenhus som de vackra medeltidshusen i Visby. Men idag har färgen blivit populär och används även inomhus på ytor som gips och tapeter. Men då rör det sig inte om ren kalkfärg på osläckt kalk, som bara kan fästa på mineraliska underlag, utan något mer bindemedel har tillsatts. Ekofärgtillverkare, som Leino och Auro, brukar blanda i kasein eller cellulosa för ökad vidhäftning – medan vissa fabrikanter använder plast.

Kalk har flera bra egenskaper som att motverka mögel, absorbera lukter, kunna ta upp och släppa ifrån sig fukt och verka antiseptiskt- därför kalkade man förr ladugårdar.  Kalkfärgsytor blir vackert levande när mineralkornen bryter ljuset och utomhus varierar kulören med väderleken. När färgen tar upp fukt blir den mörkare.

Även lerfärg ger en vacker matt yta, leran hjälper till att reglera fukthalten i rummet och verkar dessutom renande på rumsluften.

Silikatfärg är betydligt mer slitstark än kalkfärg men ger inte samma skiftningar i färgen.  Det finns fasadsilikatmålningar som hållit i 150 år utan renovering. Styrkan kommer från bindemedlet silikat, vattenglas. Keim är den största tillverkaren. En mindre mängd plast kan ingå i vissa moderna silkatfärger.

Klimatförändringarna tuffa för framtidens träfasader 

Enligt Folksams tester är det få träfärger som håller måttet. Klimatförändringen och sämre virkeskvalitet har lett till ökade problem med svartmögel och påväxt. Kanske behövs ett nytänk där bra virke, rätt utförd målning (under så torra förhållanden som möjligt) och regelbunden fasadtvätt är lika viktiga som färgen.

Plastfärgen dominerar även när det gäller utomhusmålning. Nackdelen är den dåliga miljöprofilen och att färgen bildar en tät film som kan leda till fukt och rötskador när vatten som kommit in under färgen inte kan ta sig ut igen. Inte heller Alkydoljefärg med konstharten alkyd som bindemedel är något bra alternativ. Bättre val är linoljefärg eller slamfärg – kulturhistoria på burk – som Falu Rödfärg kallar sin färg med järnockra från Falu koppargruva. Men det finns även fler tillverkare och andra kulörer, som ockragul, svart och grönt. Slamfärgen är snäll mot miljön, förutom pigment innehåller den mjöl, vatten och en skvätt linolja.

/Cathrine Bülow, Ekobyggportalen

Läs mer om tester som gjorts på plastfärg:

•  Testfakta: ”Vanlig väggfärg förorenar ditt hem” 

•  Arbetarskydd: ”Höga halter av allergiframkallande konserveringsmedel finns i nästan all vattenbaserad målarfärg”

 

Dela:
Tuber med målarfärg

Vad är det värt att få till exakt rätt nyans?

Det sägs att Vincent van Gogh käkade kadmiumgult när han mådde som sämst. Kanske är det sant, kanske inte. Oavsett vilket kan han inte ha mått bättre av det. Kadmium är en oerhört giftig tungmetall som används i styrstavar till kärnkraftsreaktorer, batterier – och konstnärsfärger. Och som trots sin giftighet fortsätter att hamna i landskapsmålningar, porträtt och abstrakta kompositioner.

Det är egentligen inte märkligt att just kadmium har blivit ett populärt pigment. Det har en mängd goda egenskaper och ger en intensiv, täckande färg, som är ljusäkta och har lång hållbarhet. Pigmentet används i både akryl, olja och akvarellfärg. Samtidigt kan kadmium skada njurarna och orsaka benskörhet hos människor som får det i sig. Dessutom hamnar kadmium från konstskolor och ateljétäta områden ofta i avloppsvattnet och ställer till problem för reningsverken – om halterna av kadmium i avloppsvattnet blir för höga kan slammet inte användas som gödsel. Och om växterna plockar upp kadmium ur jorden får vi i oss det när vi käkar grönsaker och spannmål.

På ett sätt är frågan ganska enkelt: kadmium borde inte användas av oss vanliga konsumenter. Ämnet har fasats ut och förbjudits på en mängd områden, men för just hobby- och konstnärsfärger har man gjort ett undantag. För mig tog det ett bra tag innan det sjönk in hur giftigt kadmium är. Det är ju så lätt att i valfri konstnärsbutik köpa en tub med kadmiumgult – inte kan de väl sälja hur skadliga grejer som helst? Och så är det ju så små mängder, vad spelar det för roll? Men faktum är att utsläpp från konstnärs- och hobbyfärger är en av få kvarvarande tydliga utsläppskällor av kadmium. Flera konstskolor har förbjudit användningen av kadmiumfärger, men det rimligaste vore kanske att förbjuda försäljningen helt. Eller att tydligare deklarera färgernas skadlighet i butikerna.

För det finns alternativa färger, där billiga, syntetiska pigment fått ersätta kadmium. De är märkta ”HUE”, ”SUB” eller ”IMIT” och ligger nära originalet även om de saknar vissa egenskaper. En del konstnärer tycker därför att ersättningspigmenten är undermåliga och håller fast vid kadmiumpigmenten. Men hur mycket är det värt att få fram den exakt rätta nyansen av gult eller rött? Själv tycker jag att alternativen räcker gott – annat känns mer avgörande för om en målning blir något att ha. Och blir den inte det går det ju alltid slipa ner och måla över eller klippa den i bitar och göra kollage. Även det en liten miljöinsats.

Mer läsning om hållbart måleri (inklusive tips om avfall, lösningsmedel och annat viktigt):

Art Lab Gnesta har genomfört ett projekt om hållbart måleri
Folkuniversitetet och Göteborgs Stads guide till miljövänligt måleri

/Lars Magnusson, målare och kommunikatör, Hållbar Utveckling Väst

Dela:
Målade ägg

Äggstra bra med naturliga färger

Nu är det påsktid och många vill ställa fram lite färggladare ägg på borden än vanligt. Det går att färga äggen med råvaror som finns i kylen, som du sedan inte behöver fundera på om du ska avstå från att äta.

Gör så här:

Börja med att koka upp 1 liter vatten med 2 teskedar vinäger eller ättika och tillsätt sedan den råvara du vill färga äggen med. Vinägern eller ättikan hjälper färgen att fästa på ägget. Låt sjuda i cirka 30 minuter. Låt svalna och sila sedan av vattnet. Därefter kokar du äggen som vanligt och låter dem svalna.

Exempel på råvaror att färga med är rödkål, röd- och gul lök, blåbär, kaffe, gurkmeja och rödbeta. Du kan även använda dig av karamellfärger som är livsmedelsgodkända.

Lägg i äggen i det färgande vattnet och låt stå i kylen i minst en timme. Ju längre tid, desto starkare färg. Om du vill ha blankare ägg kan du pensla dem med någon matolja.

Ett tips är att krackelera ägget lite innan du lägger i det i färgvattnet, då får ägget ett fint mönster även på insidan. (Dock kan ägget få lite smak från färgvattnet.)

Vill du dekorera äggen mer än att bara färga dem? Här är några tips på hur du kan göra roliga mönster:

Bind äggen med snöre eller gummisnoddar för att få till fräcka ränder.

Fäst ett spetsband runt ägget för att få ett batikinspirerat mönster.

Måla ett mönster med en vaxkrita så blir det mindre färg eller ingen där du ritat.

Måla och klipp ut en silhuett på ett papper med klistrig baksida som du gnuggar fast på ägget innan du lägger i det i färgvattnet. Klistret fäster något bättre när ägget fortfarande är lite varmt. När ägget är tillräckligt färgat pillar du loss pappret.

Glad påsk!

/Ann-Sofie Tönnesen, energi- och klimatrådgivare Göteborgs Stad.

Foto: Mostphotos/Haq.

Dela:
MENY